stovarblogg

Min son Anton skulle brottas både i lördags och i söndags och därför fanns ingen möjlighet för mig att åka ut och jaga. Tyvärr stukade han fingret illa och helt plötsligt gavs det möjlighet till jakt igen.

Lördag regnade bort men söndag åkte jag till Ölme för att hälsa på tyskhararna då de jagdes älg hela helgen på hemmaplan. 

Jag var i skogen runt kl. 07:00 och Meija sökte ut bra och kom ganska snart på slag. Dessa gick hon länge på men fick släppa då haren gått ut på åkern vilken mer såg ut som en sjö, att haren vill gå där...? 

Vi flyttade oss och hon sökte ut på nytt och reste ganska snart en tyskhare med ett riktigt påstick vilken snurrade runt 10 minuter inne i skogen för att sedan välja att ta sin löpa på vägen. Haren följde en ganska stor grusväg i 600 meter innan den vek av på en betesmark och sedan upp bland bostadhusen. Även om det gick lite kanckigt så klarade Meija faktiskt av att driva i grusvägen hela denna långa sträckan och dessutom hålla koll på där haren hoppat av. Mycket imponerande då hon tidigare haft mycket svårt med just vägar.

Hon lyckades därefter resa haren som tryckte uppe vid ett av utehusen vid en gård och haren tog nu returen hem, fast denna gång via en betesvall som även denna var mer som en sjö. Meija drev här riktigt bra och vattnet stod som en kaskad runt henne när hon for fram i det höga gräset i hög drevhastighet. 

Haren kom ut till mig på vägen (jag stod på "returen") inom skotthåll men jag lät den gå för att ge Meija mer jakttid. Det är nu det knepiga händer...: 

Meja kommer ut på grusvägen där haren kom ut från betesvallen och driver in i skogen på löpan där haren gick in. Hon är bara 20 sekunder efter haren nu och skallet rinner ur henne. Bara 200 meter upp i skogen tappar hon bort haren och får inte upp den igen efter över 2 timmars tapptarbete?

Hela skogsmarken var täkt av 1 dm tjockt lövlager och min undran är om detta har påverkat vittringen. Hon klarar av att driva haren 600 m på grusväg och klarade direkt av var haren gjort avhopp därifrån, men hon klarar inte av att hålla koll på en "färsk" harlöpa längre än 200 meter inne i skogen???

Någon får gärna kommentera denna händelse och ge sin syn på saken.

Tyvärr inga bilder idag:(

Idag tog jag en ledig förmiddag från arbetet för att åka till skogen med Meija.

Detta var mitt första släpp på morgonen i år och jag hade stora förväntningar p.g.a. att Meija reste en hare senast vi var ute.

Tyvärr kom inget upptag för Meija idag.

Hon sökte ut bra och arbetade mycket länge på slag som hon aldrig redde ut. 

På GPS såg jag att hon förflyttat sig 1,7 mil när jag åkte hem och får glädjas åt att hon i alla fall fått lite skogmotion.

Till helgen kommer min kompis Ingemar (med familj) upp till Värmland och vi skall jaga både lördag och söndag.

Återkommer söndagkväll med rapport om utfallet...

Jag laseropererade mina ögon i fredags men tog en sväng till skogen på förmiddagen med Meija och mina 2 grabbar trots att jag var lite väl ljuskänslig.

Meija sökte ut bra och efter en 1 timma reste hon drevdjuret som hon måste haft synkontakt med då hon vrålade ut sin glädje... Tyvärr måste detta varit en ekorre, mård, katt... etc. då drevet varade i ungefär 15 sekunder.

Vi förflyttade oss då till ett annat område och hade ingen större förhoppning om mer jakt då det börjat regna och klockan passerat 12. 

Meija sökte ändå ut bra och arbetade tydligt på något slag och efter 45 minuter reste hon drevdjuret.

Barnen stannade kvar i bilen pga. regnet när jag stack iväg för att ställa mig i pass. Jag laddade bössan då jag misstänkte att det kunde vara en räv som var på benen. Meija drev riktigt fint med bra tryck i skallet och efter 35 minuter kommer drevet emot mig och en dyblöt hare passerar på ca 50 m. Meija ligger på bra och är bara minuten efter haren som sprang över vägen och in på en gård med hästar. Här fick Meija dötappt och jag vet faktiskt inte varför. Hon genomsökte varje kvadratmillimeter av gården utan resultat och gav upp efter ca 15 minuter. Jag funderar på om haren kröp under ladugården.
Meija kom till mig och tillsammans gick vi tillbaka till bilen och grabbarna, både blöta, kalla och nöjda över dagens prestation med tanke på förutsättningarna och att det är så tidigt på säsongen.

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att släppa Meija tidigt på morgonen ännu, men, men, det kommer... 

På söndagsmorgon skulle jag och Meija åka ut själva och jaga. Min fru väckte mig kl. 05:00 och sa att det nog var lika bra för mig att stanna hemma idag. Nyvaken och trött undrade jag förstås varför? Hon berättade då att hon vaknat av att Meija gnällt och pipit och att hon tillslut hittat henne utanför vår altandörr. Hon hade antagligen passat på att smita när våra gäster gick hem strax efter midnatt. Meija låg utslagen hela söndagen och jag kan tänka mig att varenda katt i vårt samhälle Skåre fått sig en genomkörare i natt...

Utslagen Meija efter lördagsnattens bus!

Jag och Meija har jagat väldigt lite under min ledighet p.g.a. familjeliv och kallt väder.

Hade  fått reda på att det skall finnas gott om hare på en av markerna jag fått lov om att träna Meija på.
Jag åkte dit i tisdag morgon och fann tyvärr inte ett harspår.
Meija sökte ut mycket bra och efter 45 min tog hon upp en räv. Det är nu tydligt att Meijas intresse för räv har minskat markant. Denna räv släppte hon efter bara 30 minuter mitt i löpan och kom tillbaka till mig.
Jag pratade med en uppfödare för finskstövare, vilken varit verksam sedan 60-talet och är från norrland, och hans erfarenhet var att många av hans stövare jagade både hare, räv och rådjur upp till ca 2 års ålder. Där efter är det inte ovanligt att de växlar över till att bara jaga hare. Huruvida detta stämmer på Meija vet jag inte, vad jag vet är att hon drev räv i flera timmar i början av säsongen för att nu ledsna mycket fort.

När vi gick tillbaka från marken till bilen tog vi en annan väg än när vi gick ut och fann nu på harspår.
Klockan hade nu passerat 10 och Meija kämpade på trajen i över 2 timmar utan annat lyckas resa haren. Jag vet inte hur nära hon var att resa haren (hon släppte några få väckskall under dessa 2 timmar) då jag inte vet hur hon beter sig på hare ännu.

Men men, nu vet vi vart haren håller hus...

Tyvärr blev det ingen succé i lördags då jag prövade på de nya markerna.

Jag släppte Meija drygt 1 km från den stora vägen (61/62:an)  som går mellan Skåre och Karlstad.
Jag såg inga harspår på vägen ut och var tvungen att släppa Meija att söka ut som vanligt. Det dröjde inte mer än 5 - 10 minuter så sprang Meija rakt på en räv och denna skulle naturligtvis springa raka vägen ner till nämnd väg.
Det vart till att springa för kung och fosterland och med nöd och näppe få tag på Meija, vilken arbetade på tappten på räven vilken med största sannolikhet valt att springa över den samma.

Trots att klockan bara var 08:45 var det tät trafik och jag får vara glad att Meija inte valde att springa över vägen.

Jag åkte runt marken och släppte på nytt. Tyvärr kunde jag konstatera att det var ett helt jaktlag ute och jagade (troligtvis rådjur) och jag kopplade därför upp Meija och vi åkte hem. Knepigt att springa på dessa jägare i skogen då ordförande för jaktvårdsområdet klargjort att det inte var någon jakt på området denna dag, ordförande borde ju veta…

Summerat kan man säga att detta verkligen blev en besvikelsens dag. Trotts att jag har många vänner här i Värmland kan jag bara konstatera att alla mina jaktkamrater finns i Västergötland.  Vad lätt det hade varit om jag bott där nu och kunnat jaga på harrika marker när som helst lusten fall på.

Denna dag var inte lik någon annan dag jag upplevt med Meija i skogen tidigare. Vi gick till det område där jag på lördagen hade sett harspår. Inga harspår syntes någonstans att släppa Meija på och jag fick lov att släppa henne att söka ut som vanligt.

Det dröjde inte länge innan Meija fick upp och det var ett typiskt rävdrev med väckskall först som gick över i drev efter ca: 10 minuter.

Denna Räv gick rätt ut (1,3 km) med en gång och Meija släppte räven efter bara 30 minuter. Visst kan räven gått i gryt men jag vet inte, Meija visade konstiga sidor i söndags och jag vet nu inte riktigt var jag har henne.

Efter det att Meija, Anton och jag redan hunnit med att ätit morgonens första fika släpptes nu Meija på andra sidan vägen. Efter drygt 15 minuter börjar Meija väcka och jag tror att det är räv. Hon håller på med något som liknar en blandning av drev och väckskall under en dryg timma och klockan är nu 10. Hon får nu mer ordning på sitt drev och det snurrar runt på ett område som är 500 x 500 meter. Meija har någorlunda ordning på drevet men får ständigt småtappter och jag ser något på pejlen jag inte är van att se. Drevet går ständigt i samma spår från och till och Meija har stora problem och jag undrar om hon har en krånglig hare eller blivit totalt knäpp. Jag går in på drevet och ser att Meija driver hare. Denna hare driver hon i 3 timmar innan hon får någon bra ordning på den. Sedan får hon lite bättre fart på haren och drevet fortsätter i ytterligare 2 timmar dock bara kortare stunder med bra tryck. Efter 5 timmar får Meija dödtappt och på väg tillbaka till mig springer hon på något djur, räv eller rådjur tror jag.
Drevet drar iväg drygt 1 km och nu lunkar drevet på i stora bukter.

Då jag hade bråttom hem gjorde jag allt jag kunde för att få tag på Meija men drevet gick i marker där det inte finns några bilvägar och Meija vägrade att komma på mina inkallningsförsök.

För att göra en lång historia kort kan jag berätta att jag inte fick tag i Meija förrän kl. 16:15 och inte ens då ville hon komma till mig. Jag tror att hon drivit rådjur och kände sig skamsen.

På vägen till bilen sprang en iller på mig och det slutade som bilden med Anton nedan visar.
Och på så vis fick vi bidraga till viltvården, åtminstone denna dag.


Stolt Anton med det första viltet han varit med när pappa skjutit. Och dömma av hans uttryck av glädje finns det nog jägarblod i honom.

Summering:

Det låter fantastiskt att Meija drev hare i 5 timmar men detta är inte helt sant, det var aldrig något bra drev och jag tycker att det var ett skitdrev som närmast plågade oss 5 timmar. Det som är bra är naturligtvis att hon verkar älska hare och inte inte vill ge sig...

Att hon sedan jagar på egen hand utan att komma tillbaka efter avslutat drev är någon ny egenhet som undertecknad inte är förtjust i. Skall jag vara ärligt är jag skitförbannad att jag inte såg Meija mellan kl. 09:15 och 16:15, SJU JVL TIMMAR!!!

Igår (lördag) var det utlovat -16ºC vid Fjäll på morgonen. Hemma i Skåre visade mätaren -20ºC och jag tänkte att jag inte är just mot Meija om jag ger mig ut i detta kalla väder. Men men... jag gav mig iväg och kunde glädjas åt att väl i skogen visade temperaturen -15ºC.

Meija sökte ut bra och efter ca 20 minuter reste hon räv nr. 1 denna drog iväg över 1 km direkt och hade väl hört mig knarrandes i snön. Jag hörde alltså bara drevet en kort stund och började ge mig av efter drevet. När jag närmade mig drevet (ca 500 m ifrån) hörde jag Meijas skall och det stod inte att känna igen, glest och tråkigt med tappter från och till. Efter bara 45 minuter släppte hon räven som kanske gick i gryt, jag gick aldrig till tappten för att se efter.

Efter att Meija fått smaka av matsäcken vandrade vi tillbaka hemåt och jag satte mig ner så hon ånyo fick söka ut. Det dröjde inte mer än 10 minuter så väckte hon på en ny räv och efter 15 minuter var hon i kapp. Denna räv drev hon bara 35 minuter innan hon släppte. Denna räv gick hem och passerade vår parkerade bil och upp i skogen på andra sidan vägen. 
Jag följde med Meija upp till tappten på räven och hon hade ingen lust att ta på den igen, denna räv hade alltså inte gått i gryt.

Räv nr. 3 såg vi ute på en öppen mark i full färd med att fånga sork. Denna räv släppte jag Meija på vilken naturligtvis drev otroligt intensivt till en början. Det knepiga är att hon efter bara 5 minuter verkar tappa intresset. Denna räv såg jag, 25 minuter efter upptag, då den genade över en åker mellan 2 marker. Meija vara här bara 5 minuter efter men var inte så het som hon brukar vara.
Kan tilläggas att Meija aldrig gav intrycket av att vara trött idag, snarare pigg. Efter varje drev ville hon absolut iväg på nya uppdrag och hade knappt tid att få sig godbitar från ryggsäcken. 


Solen kikade fram på eftermiddagen och temperaturen hade krypit upp till ca: -10ºC


I dessa marker fann jag inga harspår idag däremot fann jag harspår vid markerna som kallas Krokarna. Detta var ju fantastiskt kul och det stärker ju mina teorier om att hon drev hare här när Ingemar var på besök.
Det drevet var typiskt hare med ett riktigt upptag och med ett skall som är långt mycket mer intensivt och varierande jämfört med när hon driver räv.

Jag släppte Meija lös även här vid Krokarna men klockan hade passerat 14:00 och det var ingen stor chans att hon skulle få upp. Dock skall sägas att Meija sökte ut bra vilket visar på att hon har hyfsad kondis nu då hon sprungit över 3 mil i skogen borta vid fjäll på förmiddagen.

 
Meija tillbaka efter sista söket, ingen hare denna gång men nu vet husse i alla fall var det finns minst en hare...

Idag, söndag, var jag åter tillbaka vid Fjäll för att jaga.
Det blåste och snöade när jag kom fram till markerna och hade så gjort under hela natten och jag var ganska säker på att de få harar jag har på markerna inte varit upp på benen.
Däremot har jag som bekant gott om räv och dessa har Meija drivet 3 ggr idag.

Den första räven var nog stött för den gick iväg 800 meter direkt efter upptaget. Jag följde efter drevet och vår på plats efter ca en halvtimma och nu gick drevet i lagom stora bukter. Meijas skall varierade beroende på hur nära hon låg räven men är som jag nämnt tidigare inte lika tätt och varierande som när hon driver hare. Meija, som inte visste att jag följt efter henne på drevet avbröt drevet på räven efter 1 timma och 40 minuter och började gå hemmåt på bakspår.
På bakspåret satt jag och Meija blev glad åt att se mig och åt att få en bit mat från ryggsäcken. Minuten senare, stärkt av min närvaro ,stack hon åter tillbaka till räven och jag kunde se på min peijl att hon fortsatte precis där hon avbröt tidigare.

Meija gör en kort paus vid min ryggsäck för att sedan på nytt sticka tillbaka till räven för att fortsätta sitt drev.

Denna gång drev hon räven i 1 h och 30 minuter och jag tror faktiskt hon avbröt drevet för att hon tyckte att det var lagom för denna räven.
Som alltid kom hon tillbaka på sina bakspår (peppar, peppar) och vi började gå tillbaka mot det området där vi ställde vår bil på morgonen (2 km bort). När vi gått 1 km släppte jag Meija så att hon på nytt fick söka ut och det dröjde inte länge...
Efter att Meija sökte ut 10 minuter var nästa rävdrev igång och denna buktade betydligt mer än den första och faktiskt lite bättre klipp i skallet också vilket visar att hon låg närmre djuret längre stunder än under det första drevet för dagen.
Denna räv drev hon i 2 timmar och jag var mycket nära att komma till skott vid flera tillfällen. Hade jag inte varit själv i skogen hade vi säkert haft stor jaktlycka idag.


Drevet gick förbi 100 meter från mig där jag stod på pass.

Jag stod på pass (bilden ovan) och räven kom utom synhål på ca 100 meter från mig och gick över gatan.
Detta var ett av flera tillfällen jag var riktigt nära att komma till skott.


Här passerade drevet bara 40 meter ifrån mig ner i slänten dock utan att jag såg varken Meija eller räven...

Det sista som hände var att drevet var på väg rätt mot mig och jag tänkte att nu får jag min chans. 200 meter ifrån mig får Meija en kort tappt inne i en tätning och jag var beredd på att räven skulle komma var som helst och när som helst.
Räven satt och tryckte någonstans och på samma sätt som när en hare går låss blev det ett riktigt påstick. Jag fick då se att räven valde att snedda över en åker med Meija bara 100 meter tätt efter. Drevet gick nu rakt ut 900 meter och Meija släppte räven och kom tillbaka till mig på sina bakspår efter 2 timmars drev.
Jag märkte på Meija att hon var lite mör och vi påbörjade ånyo vår vandring upp mot vår bil.

När vi hade 300 meter kvar till bilen väljer Meija att hoppa in i en granplantering medan jag fortsätter upp till bilen. Under tiden jag packar in mina prylar i bilen hör jag på nytt att Meija tar upp.
Drevet snurrade runt i granplanteringen under 5 - 10 minuter och drog sedan iväg. Jag kunde se på min peijl att Meija släppte räven (jag såg spåren i snön) efter precis 700 meter och hon var otroligt trött när hon kom tillbaka och hoppade rätt upp i bilen och låg som en "kringla" i en grisblink.

Det skulle naturligtvis vara kul att ha med sig jaktkompisar i skogen, då skulle nog många rävar få bita i gräset (snön)...

Det finns egentligen inga ursäkter att ta till...

Det sägs att en missbrukare måste erkänna sitt missbruk innan någon vändning till det bättre kan ske.
Därför kommer mitt erkännande nu, MEIJA DRIVER RÅDJUR!!!!

Natten till lördag regnade det konstant och tyvärr fanns väl inga nattslag (av hare) för Meija att ta på.
Mitt hopp stod därmed till rävjakt om inte Meija skulle till att springa rätt på någon hare under hennes sök.

Meija sökte ut bra men jag var orolig för att hon skulle ta på rådjur då det, i den spårsnö som fanns kvar, visade sig att det vara "knötjockt" med rådjursspår i hela skogen. De flesta spåren var också nattfärska och jag kunde inte riktigt glädja mig där jag satt  på min ryggsäck i strilande regn.

Meija kom tillbaka efter att sökt ut bra och tittade på mig med en blick som sa att det inte var någon idé och vi flyttade oss därför ca 600 meter för att göra ett nytt försök. 

Meija sökte ut igen och nu släppte hon väckskall och mitt hopp stod till räv vilken jag också sett mycket spår av denna morgon. Snart var drevdjuret i kapp och jag förstod att det var rådjur. Jag har nämligen lärt mig att Meija skallar mycket intensivt och varierande vid hare, grövre men ändå tätt på räv och glesare och grövre vid rådjur, detta drev var av den senare modellen.  För att vara säker tog jag min GPS och gav mig av till närmsta stället där jag kunde se både Meijas och drevdjurets spår. Tyvärr var det så lite snö kvar att det tog lång tid att hitta en plats där jag med säkerhet kunde konstatera att det tyvärr var rådjur.

Drevet drog iväg 1 km och Meija släppte inte sitt rådjur. Jag bestämde mig för att även om det blir det sista jag gör skall jag ta henne på bar gärning. Efter ca 20 minuter har jag tagit mig så pass nära som 200 meter från Meija och tar mig ett bra pass där en gammal granskog möter tätt granplantering med björksly.

Drevet kom rakt emot mig och jag gömde mig bakom en stor gran. Mycket riktigt kom det rådjur, Get med killing, vilka kom ända fram till mig. De såg mig inte bakom granen och kände tydligen ingen vittring och blev naturligtvis förskräckta då de fick ögonkontakt med mig inom 2 meters håll.

När Meija kom ut ur skogen kunde jag suga henne på bar gärning och hon blev mycket snopen över min plötsliga och mycket arga närvaro.



När Meija ändå driver rådjur får man ändå säga att det blev mycket bra avhyvling där Meija var mycket kännbart påverkad av husses utbrott.

Meija är ung och kommer säkert, med den jaktlust hon har, att driva rådjur fler gånger. Det viktiga är bara att jag är mer envis och uthålligare än henne så skall hon nog ledsna på dessa rådjur till slut.



Lägger ut en bild på Meija som unghund

PS. det som var lite bra idag var om möjligt att mitt nya GPS-halsband fungerade utmärkt DS.