stovarblogg

Jag och Meija har jagat väldigt lite under min ledighet p.g.a. familjeliv och kallt väder.

Hade  fått reda på att det skall finnas gott om hare på en av markerna jag fått lov om att träna Meija på.
Jag åkte dit i tisdag morgon och fann tyvärr inte ett harspår.
Meija sökte ut mycket bra och efter 45 min tog hon upp en räv. Det är nu tydligt att Meijas intresse för räv har minskat markant. Denna räv släppte hon efter bara 30 minuter mitt i löpan och kom tillbaka till mig.
Jag pratade med en uppfödare för finskstövare, vilken varit verksam sedan 60-talet och är från norrland, och hans erfarenhet var att många av hans stövare jagade både hare, räv och rådjur upp till ca 2 års ålder. Där efter är det inte ovanligt att de växlar över till att bara jaga hare. Huruvida detta stämmer på Meija vet jag inte, vad jag vet är att hon drev räv i flera timmar i början av säsongen för att nu ledsna mycket fort.

När vi gick tillbaka från marken till bilen tog vi en annan väg än när vi gick ut och fann nu på harspår.
Klockan hade nu passerat 10 och Meija kämpade på trajen i över 2 timmar utan annat lyckas resa haren. Jag vet inte hur nära hon var att resa haren (hon släppte några få väckskall under dessa 2 timmar) då jag inte vet hur hon beter sig på hare ännu.

Men men, nu vet vi vart haren håller hus...

Idag åker vi ner till Västergötland för att fira jul. Vi kommer tyvärr inte ha tid för jakt någon dag då vi åker hem redan tredjedagjul.

När jag kommer hem är jag medbjuden på jakt på lite olika håll och jag återkommer då med info.

Återigen God Jul.

Idag har det varit konstant mellan 24ºC - 26ºC och defenitivt inget väder att släppa någon hund i.
Jag var ute på månsken måndagnatt mellan kl. 11:00 – 01:45 och Meija var endast med i koppel då de var på tok för kallt att släppa henne.

Jag såg inga harspår men rörde mig bara över ett mindre område och var heller inte inne i skogen något.
Att frugan och min dotter tyckte att jag var en total galning är något jag kan bjuda på. Lugnt och tyst i skogen var det alla fall och ofattbart ljust.

Under tredjedagjul har jag planerat att jaga hare på mina gamla jaktmarker och återkommer med rapport från denna jakt.

God Jul

/Nicklas

Tyvärr blev det ingen succé i lördags då jag prövade på de nya markerna.

Jag släppte Meija drygt 1 km från den stora vägen (61/62:an)  som går mellan Skåre och Karlstad.
Jag såg inga harspår på vägen ut och var tvungen att släppa Meija att söka ut som vanligt. Det dröjde inte mer än 5 - 10 minuter så sprang Meija rakt på en räv och denna skulle naturligtvis springa raka vägen ner till nämnd väg.
Det vart till att springa för kung och fosterland och med nöd och näppe få tag på Meija, vilken arbetade på tappten på räven vilken med största sannolikhet valt att springa över den samma.

Trots att klockan bara var 08:45 var det tät trafik och jag får vara glad att Meija inte valde att springa över vägen.

Jag åkte runt marken och släppte på nytt. Tyvärr kunde jag konstatera att det var ett helt jaktlag ute och jagade (troligtvis rådjur) och jag kopplade därför upp Meija och vi åkte hem. Knepigt att springa på dessa jägare i skogen då ordförande för jaktvårdsområdet klargjort att det inte var någon jakt på området denna dag, ordförande borde ju veta…

Summerat kan man säga att detta verkligen blev en besvikelsens dag. Trotts att jag har många vänner här i Värmland kan jag bara konstatera att alla mina jaktkamrater finns i Västergötland.  Vad lätt det hade varit om jag bott där nu och kunnat jaga på harrika marker när som helst lusten fall på.

Jag har fixat så att jag får släppa Meija på marker bara 5 km hemifrån. Markerna skall ha gott om tyskhare och inga andra jagar där. Jag har fått tillåtelse att gå utan bössa och kan tyvärr inte skjuta för Meija om hon kommer med hare.

Återkommer med rapport efter morgondagens bravader.   

Meija har fått medicin mot noskvalster då veterinären bedömer att det är stor risk att hon blivit smittad.
Meija har under de senaste veckorna gjort indragningar i nosen vilket, enligt veterinären, är typiskt symptom för just noskvalster. Meija har dessutom varit bunden på lina där hon har gått ut och satt sig på andra sidan häcken. Här vet jag att det är många som släppt fram sina hundar vid promenad för att hälsa. Detta gör att hon har träffat många hundar och utsätter sig därmed för större risk för smittning.
Efter hennes knepiga drev (till och med på räv) i lördags och måndags tog jag kontakt med veterinären för rådgivning och fick alltså en kur. 

Efter att Meija var borta 7 timmar i måndags och avverkat mer än 4 mil i skogen var hon otroligt stel och halt i båda sina framben.
Veterinären sa åt mig att vara mycket vaksam på att hennes stelhet och haltande borde gå över innan veckan var slut för att inte misstänka pålagringar vid leder eller andra problem.
Otroligt nog var Meija som en ny hund redan dagen efter jakten och det gick inte att se tillstymmelse till vare sig haltning eller stelhet.

Får se hur jag gör till helgen, vill hemskt gärna ut på söndag, återkommer längre fram i veckan.

Denna dag var inte lik någon annan dag jag upplevt med Meija i skogen tidigare. Vi gick till det område där jag på lördagen hade sett harspår. Inga harspår syntes någonstans att släppa Meija på och jag fick lov att släppa henne att söka ut som vanligt.

Det dröjde inte länge innan Meija fick upp och det var ett typiskt rävdrev med väckskall först som gick över i drev efter ca: 10 minuter.

Denna Räv gick rätt ut (1,3 km) med en gång och Meija släppte räven efter bara 30 minuter. Visst kan räven gått i gryt men jag vet inte, Meija visade konstiga sidor i söndags och jag vet nu inte riktigt var jag har henne.

Efter det att Meija, Anton och jag redan hunnit med att ätit morgonens första fika släpptes nu Meija på andra sidan vägen. Efter drygt 15 minuter börjar Meija väcka och jag tror att det är räv. Hon håller på med något som liknar en blandning av drev och väckskall under en dryg timma och klockan är nu 10. Hon får nu mer ordning på sitt drev och det snurrar runt på ett område som är 500 x 500 meter. Meija har någorlunda ordning på drevet men får ständigt småtappter och jag ser något på pejlen jag inte är van att se. Drevet går ständigt i samma spår från och till och Meija har stora problem och jag undrar om hon har en krånglig hare eller blivit totalt knäpp. Jag går in på drevet och ser att Meija driver hare. Denna hare driver hon i 3 timmar innan hon får någon bra ordning på den. Sedan får hon lite bättre fart på haren och drevet fortsätter i ytterligare 2 timmar dock bara kortare stunder med bra tryck. Efter 5 timmar får Meija dödtappt och på väg tillbaka till mig springer hon på något djur, räv eller rådjur tror jag.
Drevet drar iväg drygt 1 km och nu lunkar drevet på i stora bukter.

Då jag hade bråttom hem gjorde jag allt jag kunde för att få tag på Meija men drevet gick i marker där det inte finns några bilvägar och Meija vägrade att komma på mina inkallningsförsök.

För att göra en lång historia kort kan jag berätta att jag inte fick tag i Meija förrän kl. 16:15 och inte ens då ville hon komma till mig. Jag tror att hon drivit rådjur och kände sig skamsen.

På vägen till bilen sprang en iller på mig och det slutade som bilden med Anton nedan visar.
Och på så vis fick vi bidraga till viltvården, åtminstone denna dag.


Stolt Anton med det första viltet han varit med när pappa skjutit. Och dömma av hans uttryck av glädje finns det nog jägarblod i honom.

Summering:

Det låter fantastiskt att Meija drev hare i 5 timmar men detta är inte helt sant, det var aldrig något bra drev och jag tycker att det var ett skitdrev som närmast plågade oss 5 timmar. Det som är bra är naturligtvis att hon verkar älska hare och inte inte vill ge sig...

Att hon sedan jagar på egen hand utan att komma tillbaka efter avslutat drev är någon ny egenhet som undertecknad inte är förtjust i. Skall jag vara ärligt är jag skitförbannad att jag inte såg Meija mellan kl. 09:15 och 16:15, SJU JVL TIMMAR!!!

Igår (lördag) var det utlovat -16ºC vid Fjäll på morgonen. Hemma i Skåre visade mätaren -20ºC och jag tänkte att jag inte är just mot Meija om jag ger mig ut i detta kalla väder. Men men... jag gav mig iväg och kunde glädjas åt att väl i skogen visade temperaturen -15ºC.

Meija sökte ut bra och efter ca 20 minuter reste hon räv nr. 1 denna drog iväg över 1 km direkt och hade väl hört mig knarrandes i snön. Jag hörde alltså bara drevet en kort stund och började ge mig av efter drevet. När jag närmade mig drevet (ca 500 m ifrån) hörde jag Meijas skall och det stod inte att känna igen, glest och tråkigt med tappter från och till. Efter bara 45 minuter släppte hon räven som kanske gick i gryt, jag gick aldrig till tappten för att se efter.

Efter att Meija fått smaka av matsäcken vandrade vi tillbaka hemåt och jag satte mig ner så hon ånyo fick söka ut. Det dröjde inte mer än 10 minuter så väckte hon på en ny räv och efter 15 minuter var hon i kapp. Denna räv drev hon bara 35 minuter innan hon släppte. Denna räv gick hem och passerade vår parkerade bil och upp i skogen på andra sidan vägen. 
Jag följde med Meija upp till tappten på räven och hon hade ingen lust att ta på den igen, denna räv hade alltså inte gått i gryt.

Räv nr. 3 såg vi ute på en öppen mark i full färd med att fånga sork. Denna räv släppte jag Meija på vilken naturligtvis drev otroligt intensivt till en början. Det knepiga är att hon efter bara 5 minuter verkar tappa intresset. Denna räv såg jag, 25 minuter efter upptag, då den genade över en åker mellan 2 marker. Meija vara här bara 5 minuter efter men var inte så het som hon brukar vara.
Kan tilläggas att Meija aldrig gav intrycket av att vara trött idag, snarare pigg. Efter varje drev ville hon absolut iväg på nya uppdrag och hade knappt tid att få sig godbitar från ryggsäcken. 


Solen kikade fram på eftermiddagen och temperaturen hade krypit upp till ca: -10ºC


I dessa marker fann jag inga harspår idag däremot fann jag harspår vid markerna som kallas Krokarna. Detta var ju fantastiskt kul och det stärker ju mina teorier om att hon drev hare här när Ingemar var på besök.
Det drevet var typiskt hare med ett riktigt upptag och med ett skall som är långt mycket mer intensivt och varierande jämfört med när hon driver räv.

Jag släppte Meija lös även här vid Krokarna men klockan hade passerat 14:00 och det var ingen stor chans att hon skulle få upp. Dock skall sägas att Meija sökte ut bra vilket visar på att hon har hyfsad kondis nu då hon sprungit över 3 mil i skogen borta vid fjäll på förmiddagen.

 
Meija tillbaka efter sista söket, ingen hare denna gång men nu vet husse i alla fall var det finns minst en hare...