stovarblogg

När jag kom hem från jobbet igår (kl. 19:30) var Meija mycket stel och haltade illa på sitt vänstra framben.
Jag har ett stretchprogram för hundar, hämtat ur den gamla jakttidningen Jakthunden, som jag körde på Meija. Hon blev otroligt mycket bättre och haltandet var faktiskt helt bort på en gång.

Idag ringde min dotter till mig och sa att Meija verkar sjuk då hon ligger på samma fläck hela tiden och åter haltade mycket illa när hon till slut reste sig och gick iväg.

Jag får köra mitt stretchprogram i eftermiddag igen och därefter ta en kortare promenad för att mjuka upp henne så hoppas jag att hon snart är i form igen.

Detta var skit!!! 

Var i skogen kl. 06:15 och dagen kunde inte börja sämre trots den fina morgonen m a p vädret.
Meija tog upp direkt efter att jag släppt ut henne ur bilen. Jag hade inte en chans att se vad det var för drevdjur innan Meija försvann in i grandungen. Plötsligt fick jag se en råget med kid springa ut ur dungen 250 meter upp efter gärdeskanten. Jag sprang för kung och fosterland och han, tack och lov, till utlöpan innan Meija.

Det sägs att det sista som överger en är hoppet och jag höll tummarna in i det sista för att rådjuren bara skulle vara stänkdjur men ICKE!

Meija kom rätt i min famn och den var inte något varmt välkomnande hon fick vilket säkert Meija kan intyga.

Hon fick sig en rejäl avhyvling och vi förflyttade oss från området ca 400 meter. Helt plötsligt får Meija ”tokspel” och springer i en vid båge tillbaka till rådjuren och börjar driva igen.

Naturligtvis blev jag tvärförbannad och fick ånyo börja springa mot Meija och hennes rådjur.

När jag närmar mig drevet kommer geten och springer förbi mig på bara 20 meter och Meija har naturligtvis tagit på killingen...:(

Efter 20 minuter lyckas jag ta mig in på drevet och får till och med killingen nästan i knäet och nästa avhyvling av Meija var ett faktum.

 
Så här ser Meija ut 2 minuter efter en duktig avhyvlning



Detta var bra!!!

Jag tog fikapaus (Meija fick inte smaka) och sedan gick jag med Meija i koppel 1 km från platsen.

Väl där börjar Meija så smått väcka på något. Jag är naturligtvis luttrad efter morgondagens fadäser men ett litet hopp tänds inom mig.

Efter ca 5 minuter är Meija ikapp djuret och det är återigen klingande drev i skogen.

Det buktar mycket bra de första 40 minuterna och jag är så när att komma i pass gång efter gång.

Tillslut går drevet upp mot där jag har min bil parkerad och över vägen. Tyvärr får jag aldrig syn på drevdjuret trots att det passerar vägen 3 ggr. Vägen är nysladdad och dikena nyskurna vilket var fantastiskt bra då detta får ersätta spårsnö.
Meijas sista drevdjur var räv och denna drev hon i 2 timmar och 20 minuter. Ett mycket bra drev med tätt och fint skall och för första gången i år går inte räven i gryt.

Meija är tyvärr mycket halt på sitt vänstra framben och jag hoppas verkligen inte hon är skadad utan bara stel efter sina 3,5 mil (Garmin GPS) i skogsterräng .

På söndagen var jag förhindrad att gå ut på morgonen men åkte iväg till skogen på eftermiddagen.

Jag han inte mer än att släppa Meija i skogen så drog hon iväg och tog upp nästan omedelbart. Hon drev mycket tätt och bra men fick tappt efter ca 10 minuter.

Jag gick till platsen vilket var ett nytt avverkat hygge vilken var lika blöt som en sjö. Meija ville dock inte ge upp utan kämpade på och lyckas till slut hitta utspåret efter ca 30 minuter och drevet är igång igen.
Nu är Meija av naturlig själ betydligt längre efter drevdjuret och detta hörs också på hennes skall.

Drevet gick sedan ut på öppen mark där Meija ånyo fick problem och jag gick dit för att se vad som var problemet. Även här var marken mycket blöt och detta ställde till det för Meija.
Tillslut fann hon även här utlöpan och drevet gick upp mot ett annat hygge där jag fick syn på en Get med ett kid.
Nu blev jag nervös, är det rådjur hon driver?
Detta fick jag aldrig svar på då rådjuren hoppade in i skogen och Meija drev i precis den riktningen rådjuren försvann, dock utan att komma på rådjurens löpa.

Slutsats:
Jag hoppas och tror att Meija tog på räv och att dessa rådjur helt enkelt råkade stå vid hyggeskanten

I lördags var jag och Meija iväg till skogen igen. Det hade regnat hela natten och fortsatte så också på morgonen.

Denna jaktdag väckte Meija på en räv som troligtvis redan låg i gryt. Via GPS kunde jag se att hon fick ge upp precis vid grytet och detta var allt som hände denna regniga jaktdag.

Jag har inte skrivit här på bloggen på länge nu.

Förra helgen åts upp av septemberjakt på älg men denna helg skall jag åter låta Meija springa fritt i skog & mark igen.

Tyvärr har Meija inte varit loss i skogen på två veckor och det är naturligtvis inte bra.
Visst är det kul attMeija driver räv bra men jag hoppas verkligen att att hon får upp hare imorgon och inte räv.

Jag har nu låtit Meija vara lös på många promenader där vi har gått rätt på rådjuren på fälten. Tack och lov visar hon nu absolut inget intresse för dessa djur.

Återkommer med rapport imorgon

Idag var jag och Meija åter i skogen för att pröva jaktlyckan.

Vårt huvudmål för dagen vara att, förutom vara hemma hos frugan innan kl. 10:00, få upp någon gösse på benen.

Jag hade pratat med Jaktledaren för marken, vilken tipsat mig om var det fanns hare och det var till detta område vi styrde vår resa.

Vi fick gå över en åker för att komma in i skogen och vi han inte mer än komma in i skogen för än Meija drog iväg med full fart. Minuten senare väcker hon några skall och sedan några till och till slut är drevet i full gång.

Är det rådjur, hare eller räv är tankar som surrar i mitt huvud.

Drevet går för fullt och det är en fröjd att höra Meija som nu ger full hals. Drevet vänder och går mot mitt håll och Meija verkar ligga nära drevdjuret att döma på hennes intensiva skallgivning. Drevet går förbi mig på bara 30 meter, dock ser jag inte om det är hare eller räv då ormbunkar skymde sikten för mig. Det känns ändå skönt att med säkerhet kunna konstatera att det i vart fall inte är ett rådjur.

Drevet buktar bra och är nära mig några gånger till innan Meija efter dryga timmen får dödtappt vid en bäck. Jag gick dit för att lära henne att gå över bäcken vilken var ca 600 meter ifrån mig.
Jag kallade in Meija, vilken febrilt försökte hitta rävens "avhopp" någonstans utmed bakspåren, och hon bröt och kom till mig.
Jag visade henne på bäcken, där jag såg på GPS:en att Meija hade vänt, och hon kastade sig genast i och över. Hon sprang ett 50 tal meter på andra sidan bäcken men var snart tillbaka till mig och visade inga tecken på att hon hittat något intressant på andra sidan bäcken. 

Då fick jag se ingången till ett gryt bara 5 meter från mig och jag förstod nu hur allt låg till.

Meija drev denna räv mycket bra och jag hoppas nu att jag får tag på någon hare snart!!!

Lördag morgon var Meija och jag i skogen strax före kl. 6:00 och förutsättningarna var perfekta.
Jag var väl lite nyfiken på om Meija skule visa något intresse för rådjur eller ej.
Vi var i skogen 5 timmar och Meija sökte ut bra som tusan och var bara till mig någon enstaka gång. Och när vi åkt hem hade Meija rört sig nästa tre mil (GPS) och inte ett drev.
Kan tyckas vara tråkigt, dock visar detta att Meija lät rådjuren vara ifred åtminstone denna förmiddag då vi rört oss i marker där det är gott om rådjur, ja det är faktiskt gott om rådjur överallt på mina marker.

Imorgon ger vi oss ut igen...

Igår kväll var jag ute och testade Meijas intresse för rådjur.
Jag gick ut på en åker med 4 st rådjur, get med 2 killingar och en bock. Meija fick synkontakt med djuren och visade intresse men jag höll inne med mitt "fyande" tills vi kom fram till rådjurslöporna.
Väl där satte Meija ner nosen i spåret och visade stort intresse att dra efter rådjuren men i samma sekund som detta skedde sög jag henne i nackskinnet och förklarade med mycket mörk och sträng röst både NEJ! & FY.
Rådjuren sprang i en båge runt oss på ca: 100m och försvann in i skogen där vi parkerat vår bil. Detta utnyttjade jag genom att åter gå på löpan där hon visade betydligt mindre intresse men än dock fanns ett visst intresse där och hon fick åter höra på NEJ! & FY!

Jag tog bilen några hundra meter bort och fick syn på ytterligare 2 rådjur.
Jag parkerade bilen och tog Meija med mig ut på åkern och rådjuren, vilka fick syn på oss, sprang in i skogen.
Meija såg rådjuren men visade inget stort intresse och när vi sedan kom fram till det första rådjurets löpa sjönk Meija ihop och tittade nervöst på mig som om hon sa, "jag tänker inte följa efter dom Husse".
Samma reaktion från Meija när vi gick på nästa rådjurs löpa.

Sammanfattning
Meija har ett visst intresse för färska rådjur men förstod åtminstone i går att Husse tycker att vi skall låta dessa djur vara.
Min förhoppning är nu att hon skall få upp hare både på lördagens och söndagens jakt.
Om Meija har något verkligt intresse för rådjur är det nytt för denna säsongen då jag aldrig sett Meija driva rådjur. Om hon nu har hon nu intresse för "färska" rådjursslag skall jag vara uthållig och inte ge mig förrän Meija håller sig till hare och räv.

Till helgen gör jag och Meija ett nytt försök att få loss någon hare.
Jag har pratat med jaktledaren för jaktvårdsområdet jag jagar på och fått tips om vart det genom åren funnits gott om hare. Dessa platser skall jag naturligtvis uppsöka lördag och söndag morgon för att förhoppningsvis få upp hararna på benen.

I min frustration över huruvida Meija jagar rådjur eller inte ringde jag upp Jan Hed (ägare till Baljåsens Rami, Meijas far) och bad om tips. Ett trevligt samtal där vi pratade länge och väl om problemen men också det roliga i att jaga in en stövare. Sammanfattningsvis kan man säga att Jans råd var "skjut den första haren du kommer över". Detta råd tänker jag följa och jag hoppas verkligen att jag får den chansen snart.

Idag efter jobbet har jag bestämt mig för att kontrollera Meijas intresse för rådjur.
Jag har mycket rådjur runt åkrarna hemma och har tänkt gå på rådjuren med Meija och se hur hon reagerar på färska spår och kanske till och med synkontakt. Visar hon intresse kommer hon att få smaka på husses missnöje, och då menar jag naturligtvis inte några övergrepp på Meija, utan bara ett rejält tag i nackskinnet och en djup blick i hennes ögon och förklara att dessa djur låter vi andra jägare ta hand om...

Jag tog ledigt från mitt arbete i går för att jaga hare eller räv på förmiddagen.
Var i skogen kl. 06:00 och Meija sökte ut mycket bra. Efter ca: en halvtimma släpper Meija de första väckskallen och hon arbetar mycket flitigt på ett litet område för att reda ut vart viltet haft sin gång. Tillslut reder hon ut vart utlöpan är och försvinner med något väckskall ca: 600 meter i från mig för att ånyo köra fast. Jag gick till denna plats, som var stor som en fotbollsplan ungefär, för att se hur det gick för Meija. Hon slet i över en timma med att få låss haren (jag tror det var en hare) utan att lyckas. Så här långt var allt bra förutom att haren inte gick loss, jag menar det är en unghund och det viktiga är att hon kämpar och inte ger upp.

När hon tillslut gav upp på haren förflyttade vi oss och passerade ett uppväxt hygge. Här skrek Meija i och drevet gick upp på en bergshöjd. Drevet snurrade där i ca: 20 minuter innan Meija släppte och kom tillbaka. Detta var ett typiskt rådjursdrev på alla sätt, det enda som var bra var att Meijas skall inte var lika intensivt som det brukar och att hon gav upp efter ”bara” 20 minuter.

Tänk vad skönt det skulle vara om man fick se drevdjuret varje gång, vad lätt det hade varit att jaga in sin stövare då.

Jag tror det är mycket viktigt att Meija nu får upp lite harar på benen och får driva dessa så hon inte börjar välja rådjur framför hare bara för att dessa är lättare att få tag på.

Jag funderar därför på att åka ner till Västergötland och släppa henne på tyskharar för att verkligen pusha henne för haren.


 
Härliga kantareller hitta jag idag, det var nog det bäste med denna dag.

Snart nalkas det septemberjakt på Älg vilket i och för sig är trevligt men samtidigt tarvar förmycket på stövarjakten. Skall jag verkligen lägga 2 vardagar + 2 helgdagar på älgjakt när jag kunde lagt dem på harjakt?
Blir det septemberjakt på älg för min del i år så får det bli för det trevliga sällskapets skull mer än själva jakten

Dock tror jag det kommer att gnaga i mig när det börjar bli långsamt på passet att det hade varit roligare med en lös stövare, men det är det ju i och för sig alltid...