stovarblogg

Var på brottarcup med Anton till Uddevalla i lördags och kom bara ut en dag i helgen som gick.

Jag var i skogen så att jag kunde släppa Meija runt kl. 05:30.

Jag hade gått till ett ställe som jag vet att Meija fick upp hare på när hon var unghund men som inte varit bra på några år. Jag vet inte om det är bra eller dåligt nu heller men Meija gick på slag, vilka jag tror var räv.

Efter 45 min släppte hon slagen och kom till mig och tydligen är det så att hon inte är intresserad av räven om den gått för långt.

Väl tillbaka till mig förflyttade vi oss och Meija sprang rätt på en räv och det blev förståss fullt drev.
Drevet gick runt mig i en cirkel på ungefär 500 m för att sedan gå rakt emot mig och jag tänkte att det nu skulle bli andra raka räven för Meija. Jag funderade då också på hur en till skjuten räv skulle påverka hennes intersse för hare...

 

Det blev ingen räv, den gick i ett för mig okänt gryt 300 m ifrån där jag stod. Drevtiden? 15 min...

 

Meija jobbade som vanligt på bra på sitt sök och jag tycker hon söker ut långt och länge men tyvärr fick hon inte upp något mer denna dag.

 

Jag har ett stort problem med att det är så lite hare på mina marker med tanke på att Meija inte är någon rutinerad harpiska utan bör få upp hararna lite lättare än vad som är möjligt på dessa marker.

 

Veckan som kommer har jag inte möjlighet att ta Meija till skogen en enda dag:(

 

Idag åkte jag till Fjäll i Fagerås för att förhoppningsvis få upp en av markens få harar.

 

Meija sökte ut bra och tog på ett (vad jag bedömmer) gammalt spår på räv. Hon gick på detta rävspår i 45 min och drygt 1 km bort innan hon släppte och kom tillbaka till mig. Jag tycker det är bra att Meija ger upp när räven gått för långt...

 

Väl tillbaka hos mig kopplade jag upp Meija och vi förflyttade oss 500 m. Meija sökte ut på nytt och efter 10 min sök sprang hon rätt på räven och hon vrålade ut sin iver.

Nu är ju räven betydligt lättar att driva än har jag vet... Det var ändå kul att höra Meijas fina drev som var tätt och intensivt. Räven var som längst bort ca: 900 m och jag måste säga att hon har ett mycket hörbart skall.

 

 

Efter 45 min kom räven, likt en hare, tillbaka till upptagsplatsen där husse stog och lura.

Meija hade bra tryck och låg bara 3 min efter räven, kul också att se att min drilling fungerar som den ska:)

En liten rävunge och det känns bra att hålla efter dessa rävar som jag tror bär stor skuld till den ringa harstammen i mina marker.

 

 

 

 

 

Efter att denna räv blev skjuten släpptes Meija ånyo och tog upp en ny räv.

Denna hade nog fått nys på mig för den drog iväg 1 km direkt i upptaget. Denna räv buktade bra, fast 1,5 km från mig...

Räven valde att gå minst 500 m efter en grusväg och här fick Meija lite problem. Jag åkte dit och kopplade upp henne efter 1,5 timmes drev då jag var tvungern att åka till mitt jobb:(

Vill verkligen ut på torsdagmorgon och släppa Meija igen.
Om jag släpper henne riktigt tidigt kan jag nog vara till jobbet kl. 11:00.

 

Det är nog svårt att förstå för dem som inte är invigda i jaktens tjusning hur man under ett halvår kämpar allt man kan för att få komma ut i skogen med sin hund så ofta det bara går. Det är till och med så att jag ofta sitter på kontoret och mår dåligt för att jag
 inte är ledig och jagar när vädret är bra...

 

 

Efter mycket om och män och därtill snabba beslut är det spikat att vi åker till ett jaktvårdsområde vid Ramsjö beläget i Gävleborg.

 

Detta är ett område på ca: 16 00 ha, och vad jag uppfattat när jag hört mig för är att det skall vara bra marker för löshundsjakt.

 

 

 

 

 

 Bilder från byn Ramsjö 

 

 

 

Jag har även varit i kontakt med Peter Knapp, en stövarprofil med riktigt duktiga finskstövare, och han har lovat att komma och jaga med oss någon dag. Detta är fantastiskt bra då våra egna hundar aldrig orkar att jaga 7 dagar i sträck...

 

 

 

Uhuu vad tråkigt, det verkar som harpesten har slagit till med stora mått i Norrland.

 

Har pratat med flera jägare runt området Knaften (Lycksele) som alla vittnar om att skogen är tom på gnagare jämfört fjolårets explosion av den samma. Stövarjägare som nu påbörjat årets jaktsäsong är chockade över de få harar, om än någon, de lyckas få upp.

 

Jag pratade med en på Knaften idag och han berättade att  stövarjägare från Småland är på besök och att de hade släppt sina stövare igår, 2 riktigt duktiga harpiskor, och dessa fann inte på slag på en hel dag.

 

Vad skall vi nu göra?

Inte vill jag åka 100 mil för att inse det alla påstår, d.v.s att det inte finns någon hare. Och som om inte detta vore nog, bli smittad och ligga tvärsjuk i flera veckar efter att blivit smittad själv.

 

Näpp!!!

Det blir att fort som tusan försöka få tag på nya marker att jaga hare på vecka 39:(

 

I helgen kom Ingemar upp till Värmland för att jaga hare.

Förutsättningarna på lördag var fantastiskt bra. Det hade varit en fin natt och det var en otroligt klar och vacker morgon.

 

Vi tog med oss Meija 500 m in i skogen till en hyggeskant där det i vintras fanns hare.

Meija har ett mycket bra sök och hon jobbar intensivt när hon väl finner på hartraj. 

Under hela lördagen kämpade hon på bra, utan att resa någon hare, och hade över 2 mil i kroppen innan vi vände hemåt när värmen tog för hårt på krafterna.

Jag vet inte om Meija har svårt för att resa haren eller om det bara är allmänt svårt just nu och att hararna på min mark inte sitter så tätt.

Ifjol (efter det att hon blev av med sina noskvalster) kunde hon efter flera timmars arbete på hartrajen lyckas resa haren och detta tyder på att hon ändå vet hur man skall "gå till väga"...

 

 

På söndag åkte vi till Ölme för att jaga tyskhare. Det hade börjat att regna på natten och detta höll i hela förmiddagen.

På vägen fram till marken såg vi flera tyskharar på betesvallarna vilket lovade gott.

 

När vi kom fram fick vi syn på en tyskhare vid en trädgård och vi släppte på den efter att Meija utfört sinn morgontoalett.

Det blev naturligtvis fullt drev med en gång men bara 500 m bort hade haren valt att gå ut på den blöta grusvägen och sprungit allt från 50 m till 1000 m på vägen.
Meijas orutin vid väg gav sig kännande. Där Meija är injagad finns knappt någon väg så hon är inte drillad i detta arbetssätt tyvärr. Därtill regnade det kraftigt och försvårade säkert uppgiften för henne.

Tyvärr fick inte Meija upp något vilt på egen hand i dag heller och därmed är vi inne på tredje raka jaktdagen utan upptag:( Det känns mycket tungt som stövarägare och jägare just nu.

Jag vet att Meija har det där inne någonstans då hon vid flera tillfällen gett prov på stora kvalitéer som jakthund.

 

Det är väl bara att nöta på så släpper det väl till slut. Det sista som överger en är ju hoppet...