stovarblogg

Idag åkte jag till Fjäll i Fagerås för att förhoppningsvis få upp en av markens få harar.

 

Meija sökte ut bra och tog på ett (vad jag bedömmer) gammalt spår på räv. Hon gick på detta rävspår i 45 min och drygt 1 km bort innan hon släppte och kom tillbaka till mig. Jag tycker det är bra att Meija ger upp när räven gått för långt...

 

Väl tillbaka hos mig kopplade jag upp Meija och vi förflyttade oss 500 m. Meija sökte ut på nytt och efter 10 min sök sprang hon rätt på räven och hon vrålade ut sin iver.

Nu är ju räven betydligt lättar att driva än har jag vet... Det var ändå kul att höra Meijas fina drev som var tätt och intensivt. Räven var som längst bort ca: 900 m och jag måste säga att hon har ett mycket hörbart skall.

 

 

Efter 45 min kom räven, likt en hare, tillbaka till upptagsplatsen där husse stog och lura.

Meija hade bra tryck och låg bara 3 min efter räven, kul också att se att min drilling fungerar som den ska:)

En liten rävunge och det känns bra att hålla efter dessa rävar som jag tror bär stor skuld till den ringa harstammen i mina marker.

 

 

 

 

 

Efter att denna räv blev skjuten släpptes Meija ånyo och tog upp en ny räv.

Denna hade nog fått nys på mig för den drog iväg 1 km direkt i upptaget. Denna räv buktade bra, fast 1,5 km från mig...

Räven valde att gå minst 500 m efter en grusväg och här fick Meija lite problem. Jag åkte dit och kopplade upp henne efter 1,5 timmes drev då jag var tvungern att åka till mitt jobb:(