Inga förutsättningar, då driver Meija rådjur...
Det finns egentligen inga ursäkter att ta till...
Det sägs att en missbrukare måste erkänna sitt missbruk innan någon vändning till det bättre kan ske.
Därför kommer mitt erkännande nu, MEIJA DRIVER RÅDJUR!!!!
Natten till lördag regnade det konstant och tyvärr fanns väl inga nattslag (av hare) för Meija att ta på.
Mitt hopp stod därmed till rävjakt om inte Meija skulle till att springa rätt på någon hare under hennes sök.
Meija sökte ut bra men jag var orolig för att hon skulle ta på rådjur då det, i den spårsnö som fanns kvar, visade sig att det vara "knötjockt" med rådjursspår i hela skogen. De flesta spåren var också nattfärska och jag kunde inte riktigt glädja mig där jag satt på min ryggsäck i strilande regn.
Meija kom tillbaka efter att sökt ut bra och tittade på mig med en blick som sa att det inte var någon idé och vi flyttade oss därför ca 600 meter för att göra ett nytt försök.
Meija sökte ut igen och nu släppte hon väckskall och mitt hopp stod till räv vilken jag också sett mycket spår av denna morgon. Snart var drevdjuret i kapp och jag förstod att det var rådjur. Jag har nämligen lärt mig att Meija skallar mycket intensivt och varierande vid hare, grövre men ändå tätt på räv och glesare och grövre vid rådjur, detta drev var av den senare modellen. För att vara säker tog jag min GPS och gav mig av till närmsta stället där jag kunde se både Meijas och drevdjurets spår. Tyvärr var det så lite snö kvar att det tog lång tid att hitta en plats där jag med säkerhet kunde konstatera att det tyvärr var rådjur.
Drevet drog iväg 1 km och Meija släppte inte sitt rådjur. Jag bestämde mig för att även om det blir det sista jag gör skall jag ta henne på bar gärning. Efter ca 20 minuter har jag tagit mig så pass nära som 200 meter från Meija och tar mig ett bra pass där en gammal granskog möter tätt granplantering med björksly.
Drevet kom rakt emot mig och jag gömde mig bakom en stor gran. Mycket riktigt kom det rådjur, Get med killing, vilka kom ända fram till mig. De såg mig inte bakom granen och kände tydligen ingen vittring och blev naturligtvis förskräckta då de fick ögonkontakt med mig inom 2 meters håll.
När Meija kom ut ur skogen kunde jag suga henne på bar gärning och hon blev mycket snopen över min plötsliga och mycket arga närvaro.
När Meija ändå driver rådjur får man ändå säga att det blev mycket bra avhyvling där Meija var mycket kännbart påverkad av husses utbrott.
Meija är ung och kommer säkert, med den jaktlust hon har, att driva rådjur fler gånger. Det viktiga är bara att jag är mer envis och uthålligare än henne så skall hon nog ledsna på dessa rådjur till slut.
Lägger ut en bild på Meija som unghund
PS. det som var lite bra idag var om möjligt att mitt nya GPS-halsband fungerade utmärkt DS.
