stovarblogg

Denna bistra och kall söndagsmorgon var Ingemar, Meija och jag tillbaka på markerna vid Fjäll igen.
Vi valde att inte låta Meija söka ut direkt från bilen idag utan beslöt att ha henne i koppel tills vi kommit in i skogen en bit.

Tillbaka vid Fjäll, vy över ett kallt hygge där jag under fjolåret såg harspår.

Väl på plats släpptes Meija lös och hon försvann ganska snart efter att tittat till oss några gånger. Snart började Meija släppa väckskall och vi trodde att det snart skulle bli påstick på hare, räv eller i värsta fall rådjur. Hon fick dock stora problem då slagen gick in i en ung granplantering och bortsett från de få väckskallen hon tidigare släppt ifrån sig var hon nu helt tyst. Jag och Ingemar var förståss hoppfulla och trodde att ett upptag var i antågande. Därför blev vi lite besvikna när vi såg att Meija lämnade granplanteringen och nu gick tillbaka på sina bakspår. När hon var tillbaka där hon först släppte väckskall gav hon åter ifrån sig ett skall.
Aha, jag och Ingemar förstod nu att Meija har gått på viltets bakspår (inte så ovanligt för en unghund) men nu kommit underfund med detta och nu var på rätt kurs igen. Skallen blev tätare och tätare och tillslut var drevdjuret i kap och Meija skall gick över till att bli intensivt och tätt.

 
Ingemar hade nästan frusit fast under morgonen på grund av för lite kläder...


och vi tände därför en brasa att värma oss vid.



Den sköna värmen denna brasa gav ifrån sig var kanske anledningen till att vi inte lyckades komma till skott på haren då den gick på repris 2 gånger.
Att det var hare är vi tämligen säkra på p g a följande: 

1.         Meijas skall var mycket mer tätt och intensivt jämfört med hennes tidigare drev på räv och rådjur.

2.         Drevdjuret återvände till nattrajen vid den unga granplanteringen 3 ggr.

3.         Meijas arbete på tapptera var typiska med hardrev.

4.         Drevtiden på över 2 h och en 15 minuter och drevet var aldrig länge bort än 600 meter.


Efter avslutat drev skötte sig Meija exemplariskt och kom tillbaka till oss på sina bakspår.

Vi åkte nu tillbaka till ”krokarna”, samma plats som där gårdagens jakt begav sig, där Meija drev ett kanondrev på morgonen (troligtvis hare) och tyvärr rådjuret på eftermiddagen.

När vi stannat bilen och släppt ut Meija sökte hon ut, dock skall sägas att hon var trött efter morgonens långa drev och det var ingen racinghund direkt.
Efter ca 15 minuter märker jag på peijlen att Meija fått slag, jag blev lite nervös då jag och Ingemar hörde hur rådjur sprang förbi oss inne i skogen precis innan. Tack och lov var det inte detta djur som dragit Meijas uppmärksamhet till sig utan en räv. Hon gick på rävslagen i 45 minuter innan hon var ikapp, och fram till detta arbetade hon mycket lugnt och metodiskt. Ingemar såg hur hon arbetade på rävens slag på grusvägen och han var imponerad över hennes lugna arbetssätt. Efter 45 minuter var hon som sagt i kapp räven och det blev ett riktigt påstick och skallet vittnade om att hon låg nära drevdjuret. Tyvärr tog drevet slut efter bara 10 minuter till min och Ingemars stora besvikelse då vi tyckte vi stod på bra pass båda två.

Det var frost i marken och jag hade min GPS där jag kunde följa precis vart drevet gick och bestämde mig för att gå i Meijas drevspår och se om jag kunde få bekräftat att det var räv och i så fall hitta grytet jag tror den krupit in i. Redan 150 meter in i skogen på Meijas spår fick jag bekräftat att det var räv då jag tydligt såg dess spår i lera och frost. Efter ytterligare 250 meter fann jag legan räven legat i som var en tydlig liten grön fläck i den annars så vita frostiga marken.
Trots att jag tyvärr inte kunde finna grytet tror jag att räven valde att gå under jord, detta grundar jag på att Meija inte valde att arbeta på tappten över huvud taget då hon redan lärt sig att jakten då tar slut. Hon kom alltså tillbaka med en gång och vi kunde åka hem med en händelserik helg i bagaget även om vi inte lyckades komma till skott.

Lördag morgon hade jag och Ingemar bestämt att vi skulle jaga på områdets södra område, Krokarna.

Senast jag och Meija prövade jaktlyckan där tog hon upp räv vilken hon sedan drev i gryt (inlagd på GPS). 

Vi han inte mer än att släppa Meija vid de öppna markerna, vilka vi måste passera för att nå Krokarna, så drog hon i väg och släppte skall inom 2 minuter.

Denna hund verkar vilja jaga allt!!!
Utan att ha sett drevdjuret är jag tämligen säker på att Meija skalla älg. Hon lät på ett sätt jag aldrig tidigare har hört samt att drevet gick runt på minimal yta (gång stånd).

När jag gick på ”ståndet” gick det loss och förflyttade sig 200 meter in i marken. Väl där sprang Meija på (vad vi tror var en hare) och ett enormt påstick var ett faktum.

Drevet var mycket bra och Meijas skall verkligen rann ur henne.
Tyvärr fick vi aldrig se detta drevdjur men vi bedömde att varken rådjur eller räv skulle passera precis intill oss när vi stod och pratat med varandra samt att drevet kom tillbaka 10 minuter senare trots att en annan jaktkollega nyligen stannat med bil, pratat och fört oväsen…

Detta drevdjur drev hon mycket bra och fick tappt efter drygt 1 timmas drev vid ett område där bäcken breder ut sig till en våtmark.

Efter att Meija envist försökt få loss drevdjuret kom hon till slut på inkallning och vi bestämde oss för att prata med Pelle (jaktledaren för älglaget) då han också var på området och jagade rådjur med hans svåger och dennes drever.

Meija tillbaka efter morgonens första drev, här tillsammans med Ingemar

Efter att vi träffat dessa jägare, vilka kan dessa marker som deras egen ficka, bestämde vi oss för att försöka få upp ytterligare ett drevdjur på benen.

Jag, Ingemar och Meija gick in och släppte och det dröjde inte länge innan ett nytt drev var igång. Denna gång sprang Meija på rådjur och kunde inte låta bli…

Skallet vid detta drev var (tack och lov) lite grövre och inte alls lika intensivt som morgondagens drev.

Det som var fantastiskt bra, mitt i alla berövelsen, var att Pelle stod uppe vid vägen när rådjuret kom och kunde ta Meija mitt på löpan innan drevtiden passerat 15 minuter.

När jag kom upp till Meija såg hon mycket skamsen ut då hon vet vad jag tycker om detta med rådjur.
Troligen är det så att Meija har en mycket stark jaktlust och kan ännu inte låta bli rådjuren i de fall hon får se deras vita speglar guppa iväg i skogen. 

Meija tappade jaktlusten efter detta och det var tydligt att hon inte ville söka ut något mer och vi avslutade därför denna jaktdag.  Bortsett från debaclet med rådjursdrevet var morgonens drev, så länge det varade, helt fantastiskt där Meija låg nära viltet under större delen av drevet med tätt och mycket fint skall.

Imorgon prövar vi området vid Fjäll igen, åter kommer med rapport om detta senare.

Rävjakt

I lördags var vi (min bror Björn och kompis Ingemar) i skogen från kl. 06:00 till 18:00.

Vi började dagen med att försöka få upp hare med Meija. Hon sökte ut lite tveksamt som om hon tyckte att det var extra trevligt att vara tillsammans med de nya gästerna i skogen.

Efter ett tag sökte hon ut någorlunda och på GPS kunde man följa att hon helt klart arbetade på något spår. Detta släppte hon till slut och vi förflyttade oss en bit.

Åter förstod jag att Meija hade hittat något intressant då hon varit borta en stund från oss. 
Precis som många gånger tidigare så skrek hon i lagom till att vi hällt upp en kopp kaffe.
Meija tog på en räv strax intill ett obebott hus och hon hade snart riktigt bra tryck i drevet.

Drevet gick precis förbi där vi satt och fika och den vart naturligtvis stött och gick 800 meter ifrån oss.
Drevet kom aldrig tillbaka och jag tror att räven antingen gick i gryt eller att Meija fick tappt vid en å.
Meija hade svårt att ge upp då drevtiden inte var mer än 45 minuter men tillslut kom hon till mig efter det att jag gått mot henne och lockat på henne.

Rådjursjakt

Nu var det dags att pröva Ingemars tax Bronja på rådjur.
Vi gick en rejäl sväng med Bronja men det verkade inte som att rådjuren var inne på skogen denna förmiddag.
Något väckskall hördes men inget som genererade i drev.
Vi förflyttade oss därför ner mot ängsmarkerna för att se om Bronja skulle ha större chans att finna på dess rådjur.
Väl där skrek Bronja i och drevet var i full gång.
Drevet buktade mycket bra och vi hade väl lite otur att inte rådjuren gick i pass för någon av oss.

I samband med att Bronja tog upp fick min bror se en råbock ligga gömd bakom ett ensilage.
Vinden var helt perfekt för oss och bocken hade fullt upp med att titta på Ingemar uppe vid skogskanten samt lyssna av vart Brojas drev tog vägen.
Vi tängte skjuta bocken i legan men tyvärr fick den syn på oss och sprang in i en granplantering.

Denna bock försökte vi sedan släppa Ingemars hund Nella (en Bassett). Hon tog på löpan men tyckte nog att spåren var något kalla och det blev aldrig något drev.

Mer rävjakt

Vi prövade att åter släppa Meija på eftermiddagen och hon sökte ut bra men fann inget att driva. 
Vi beslöt därför att Ingemar skulle ta med sig Nella och gå igenom dungarna ute på fälten för att se om det stod rådjur där.

Brorsan, vilken stod intill ett gammalt ödehus, såg ett rådjur försvinna över markerna utanför skotthåll.
Han såg också en räv nere vid ödehuset när han kom dit.

Självklart gick jag och hämtade Meija för att åter pröva jaktlyckan.

Det var lite osäkert vart räven hade gått in i marken och Meija missade därför rävens utspår.
Hon sprang i väg helt "fel" och jag var därför lite irriterad på henne.
Meija sprang till ödehuset och tog på rävens löpa där och efter ca 300 meter började hon släppa veckskall och minuten senare var det full drev.

Den här räven drev hon fantastiskt bra med riktigt bra klipp i skallet.
efter 45 minuter vara räven nästa tillbaka till upptag (500 m ifrån) och här hände något mycket märkligt jag inte varit med om tidigare.

Drevet lät som om det kom från samma plats.
Jag var åter lite irriterad på Meija eftersom jag trodde hon sprang runt vid grytet och skällde.
Brorsan och jag bestämde oss för att ta oss dit för att åtminstone markera ut grytet i min GPS.

När vi bara hade 100 meter kvar till Meija sa brorsan att vi nog får vara beredda då drevet faktiskt flyttade på sig lite grann hela tiden.
Det var så fruktansvärt tätt att det knappt med våld gick att ta sig fram.
Brorsan ropade till Meija att komma till oss och först då valde räven att lämna denna trånga såt.
Meija drev vidare i 10 minuter och kom ut på ett fält 150 meter från mig och Björn. Efter lite övervägande från Meijas sida och mycket tjat och busvissling från mig kom hon till mig och räven klarade sig även denna gång.

Det var kul att få vara med om detta att en räv verkligen kan bukta på en minimal yta.

Jag är mycket nöjd med Meijas rävdrev denna dag och får acceptera att det är lite harar på mina jaktmarker. Detta fick jag också bekräftat av en ortsbo jag träffade under jaktdagen vilken tidigare jagat mycket på dessa marker med stövare.

"Det har varit dåligt med hare på dessa marker i alla tider”

Detta var skit!!! 

Var i skogen kl. 06:15 och dagen kunde inte börja sämre trots den fina morgonen m a p vädret.
Meija tog upp direkt efter att jag släppt ut henne ur bilen. Jag hade inte en chans att se vad det var för drevdjur innan Meija försvann in i grandungen. Plötsligt fick jag se en råget med kid springa ut ur dungen 250 meter upp efter gärdeskanten. Jag sprang för kung och fosterland och han, tack och lov, till utlöpan innan Meija.

Det sägs att det sista som överger en är hoppet och jag höll tummarna in i det sista för att rådjuren bara skulle vara stänkdjur men ICKE!

Meija kom rätt i min famn och den var inte något varmt välkomnande hon fick vilket säkert Meija kan intyga.

Hon fick sig en rejäl avhyvling och vi förflyttade oss från området ca 400 meter. Helt plötsligt får Meija ”tokspel” och springer i en vid båge tillbaka till rådjuren och börjar driva igen.

Naturligtvis blev jag tvärförbannad och fick ånyo börja springa mot Meija och hennes rådjur.

När jag närmar mig drevet kommer geten och springer förbi mig på bara 20 meter och Meija har naturligtvis tagit på killingen...:(

Efter 20 minuter lyckas jag ta mig in på drevet och får till och med killingen nästan i knäet och nästa avhyvling av Meija var ett faktum.

 
Så här ser Meija ut 2 minuter efter en duktig avhyvlning



Detta var bra!!!

Jag tog fikapaus (Meija fick inte smaka) och sedan gick jag med Meija i koppel 1 km från platsen.

Väl där börjar Meija så smått väcka på något. Jag är naturligtvis luttrad efter morgondagens fadäser men ett litet hopp tänds inom mig.

Efter ca 5 minuter är Meija ikapp djuret och det är återigen klingande drev i skogen.

Det buktar mycket bra de första 40 minuterna och jag är så när att komma i pass gång efter gång.

Tillslut går drevet upp mot där jag har min bil parkerad och över vägen. Tyvärr får jag aldrig syn på drevdjuret trots att det passerar vägen 3 ggr. Vägen är nysladdad och dikena nyskurna vilket var fantastiskt bra då detta får ersätta spårsnö.
Meijas sista drevdjur var räv och denna drev hon i 2 timmar och 20 minuter. Ett mycket bra drev med tätt och fint skall och för första gången i år går inte räven i gryt.

Meija är tyvärr mycket halt på sitt vänstra framben och jag hoppas verkligen inte hon är skadad utan bara stel efter sina 3,5 mil (Garmin GPS) i skogsterräng .

På söndagen var jag förhindrad att gå ut på morgonen men åkte iväg till skogen på eftermiddagen.

Jag han inte mer än att släppa Meija i skogen så drog hon iväg och tog upp nästan omedelbart. Hon drev mycket tätt och bra men fick tappt efter ca 10 minuter.

Jag gick till platsen vilket var ett nytt avverkat hygge vilken var lika blöt som en sjö. Meija ville dock inte ge upp utan kämpade på och lyckas till slut hitta utspåret efter ca 30 minuter och drevet är igång igen.
Nu är Meija av naturlig själ betydligt längre efter drevdjuret och detta hörs också på hennes skall.

Drevet gick sedan ut på öppen mark där Meija ånyo fick problem och jag gick dit för att se vad som var problemet. Även här var marken mycket blöt och detta ställde till det för Meija.
Tillslut fann hon även här utlöpan och drevet gick upp mot ett annat hygge där jag fick syn på en Get med ett kid.
Nu blev jag nervös, är det rådjur hon driver?
Detta fick jag aldrig svar på då rådjuren hoppade in i skogen och Meija drev i precis den riktningen rådjuren försvann, dock utan att komma på rådjurens löpa.

Slutsats:
Jag hoppas och tror att Meija tog på räv och att dessa rådjur helt enkelt råkade stå vid hyggeskanten

I lördags var jag och Meija iväg till skogen igen. Det hade regnat hela natten och fortsatte så också på morgonen.

Denna jaktdag väckte Meija på en räv som troligtvis redan låg i gryt. Via GPS kunde jag se att hon fick ge upp precis vid grytet och detta var allt som hände denna regniga jaktdag.

Jag har inte skrivit här på bloggen på länge nu.

Förra helgen åts upp av septemberjakt på älg men denna helg skall jag åter låta Meija springa fritt i skog & mark igen.

Tyvärr har Meija inte varit loss i skogen på två veckor och det är naturligtvis inte bra.
Visst är det kul attMeija driver räv bra men jag hoppas verkligen att att hon får upp hare imorgon och inte räv.

Jag har nu låtit Meija vara lös på många promenader där vi har gått rätt på rådjuren på fälten. Tack och lov visar hon nu absolut inget intresse för dessa djur.

Återkommer med rapport imorgon

Idag var jag och Meija åter i skogen för att pröva jaktlyckan.

Vårt huvudmål för dagen vara att, förutom vara hemma hos frugan innan kl. 10:00, få upp någon gösse på benen.

Jag hade pratat med Jaktledaren för marken, vilken tipsat mig om var det fanns hare och det var till detta område vi styrde vår resa.

Vi fick gå över en åker för att komma in i skogen och vi han inte mer än komma in i skogen för än Meija drog iväg med full fart. Minuten senare väcker hon några skall och sedan några till och till slut är drevet i full gång.

Är det rådjur, hare eller räv är tankar som surrar i mitt huvud.

Drevet går för fullt och det är en fröjd att höra Meija som nu ger full hals. Drevet vänder och går mot mitt håll och Meija verkar ligga nära drevdjuret att döma på hennes intensiva skallgivning. Drevet går förbi mig på bara 30 meter, dock ser jag inte om det är hare eller räv då ormbunkar skymde sikten för mig. Det känns ändå skönt att med säkerhet kunna konstatera att det i vart fall inte är ett rådjur.

Drevet buktar bra och är nära mig några gånger till innan Meija efter dryga timmen får dödtappt vid en bäck. Jag gick dit för att lära henne att gå över bäcken vilken var ca 600 meter ifrån mig.
Jag kallade in Meija, vilken febrilt försökte hitta rävens "avhopp" någonstans utmed bakspåren, och hon bröt och kom till mig.
Jag visade henne på bäcken, där jag såg på GPS:en att Meija hade vänt, och hon kastade sig genast i och över. Hon sprang ett 50 tal meter på andra sidan bäcken men var snart tillbaka till mig och visade inga tecken på att hon hittat något intressant på andra sidan bäcken. 

Då fick jag se ingången till ett gryt bara 5 meter från mig och jag förstod nu hur allt låg till.

Meija drev denna räv mycket bra och jag hoppas nu att jag får tag på någon hare snart!!!

Lördag morgon var Meija och jag i skogen strax före kl. 6:00 och förutsättningarna var perfekta.
Jag var väl lite nyfiken på om Meija skule visa något intresse för rådjur eller ej.
Vi var i skogen 5 timmar och Meija sökte ut bra som tusan och var bara till mig någon enstaka gång. Och när vi åkt hem hade Meija rört sig nästa tre mil (GPS) och inte ett drev.
Kan tyckas vara tråkigt, dock visar detta att Meija lät rådjuren vara ifred åtminstone denna förmiddag då vi rört oss i marker där det är gott om rådjur, ja det är faktiskt gott om rådjur överallt på mina marker.

Imorgon ger vi oss ut igen...

Igår kväll var jag ute och testade Meijas intresse för rådjur.
Jag gick ut på en åker med 4 st rådjur, get med 2 killingar och en bock. Meija fick synkontakt med djuren och visade intresse men jag höll inne med mitt "fyande" tills vi kom fram till rådjurslöporna.
Väl där satte Meija ner nosen i spåret och visade stort intresse att dra efter rådjuren men i samma sekund som detta skedde sög jag henne i nackskinnet och förklarade med mycket mörk och sträng röst både NEJ! & FY.
Rådjuren sprang i en båge runt oss på ca: 100m och försvann in i skogen där vi parkerat vår bil. Detta utnyttjade jag genom att åter gå på löpan där hon visade betydligt mindre intresse men än dock fanns ett visst intresse där och hon fick åter höra på NEJ! & FY!

Jag tog bilen några hundra meter bort och fick syn på ytterligare 2 rådjur.
Jag parkerade bilen och tog Meija med mig ut på åkern och rådjuren, vilka fick syn på oss, sprang in i skogen.
Meija såg rådjuren men visade inget stort intresse och när vi sedan kom fram till det första rådjurets löpa sjönk Meija ihop och tittade nervöst på mig som om hon sa, "jag tänker inte följa efter dom Husse".
Samma reaktion från Meija när vi gick på nästa rådjurs löpa.

Sammanfattning
Meija har ett visst intresse för färska rådjur men förstod åtminstone i går att Husse tycker att vi skall låta dessa djur vara.
Min förhoppning är nu att hon skall få upp hare både på lördagens och söndagens jakt.
Om Meija har något verkligt intresse för rådjur är det nytt för denna säsongen då jag aldrig sett Meija driva rådjur. Om hon nu har hon nu intresse för "färska" rådjursslag skall jag vara uthållig och inte ge mig förrän Meija håller sig till hare och räv.

Till helgen gör jag och Meija ett nytt försök att få loss någon hare.
Jag har pratat med jaktledaren för jaktvårdsområdet jag jagar på och fått tips om vart det genom åren funnits gott om hare. Dessa platser skall jag naturligtvis uppsöka lördag och söndag morgon för att förhoppningsvis få upp hararna på benen.

I min frustration över huruvida Meija jagar rådjur eller inte ringde jag upp Jan Hed (ägare till Baljåsens Rami, Meijas far) och bad om tips. Ett trevligt samtal där vi pratade länge och väl om problemen men också det roliga i att jaga in en stövare. Sammanfattningsvis kan man säga att Jans råd var "skjut den första haren du kommer över". Detta råd tänker jag följa och jag hoppas verkligen att jag får den chansen snart.

Idag efter jobbet har jag bestämt mig för att kontrollera Meijas intresse för rådjur.
Jag har mycket rådjur runt åkrarna hemma och har tänkt gå på rådjuren med Meija och se hur hon reagerar på färska spår och kanske till och med synkontakt. Visar hon intresse kommer hon att få smaka på husses missnöje, och då menar jag naturligtvis inte några övergrepp på Meija, utan bara ett rejält tag i nackskinnet och en djup blick i hennes ögon och förklara att dessa djur låter vi andra jägare ta hand om...

Jag tog ledigt från mitt arbete i går för att jaga hare eller räv på förmiddagen.
Var i skogen kl. 06:00 och Meija sökte ut mycket bra. Efter ca: en halvtimma släpper Meija de första väckskallen och hon arbetar mycket flitigt på ett litet område för att reda ut vart viltet haft sin gång. Tillslut reder hon ut vart utlöpan är och försvinner med något väckskall ca: 600 meter i från mig för att ånyo köra fast. Jag gick till denna plats, som var stor som en fotbollsplan ungefär, för att se hur det gick för Meija. Hon slet i över en timma med att få låss haren (jag tror det var en hare) utan att lyckas. Så här långt var allt bra förutom att haren inte gick loss, jag menar det är en unghund och det viktiga är att hon kämpar och inte ger upp.

När hon tillslut gav upp på haren förflyttade vi oss och passerade ett uppväxt hygge. Här skrek Meija i och drevet gick upp på en bergshöjd. Drevet snurrade där i ca: 20 minuter innan Meija släppte och kom tillbaka. Detta var ett typiskt rådjursdrev på alla sätt, det enda som var bra var att Meijas skall inte var lika intensivt som det brukar och att hon gav upp efter ”bara” 20 minuter.

Tänk vad skönt det skulle vara om man fick se drevdjuret varje gång, vad lätt det hade varit att jaga in sin stövare då.

Jag tror det är mycket viktigt att Meija nu får upp lite harar på benen och får driva dessa så hon inte börjar välja rådjur framför hare bara för att dessa är lättare att få tag på.

Jag funderar därför på att åka ner till Västergötland och släppa henne på tyskharar för att verkligen pusha henne för haren.


 
Härliga kantareller hitta jag idag, det var nog det bäste med denna dag.

Igår for jag och Meija till skogen direkt efter att jag kom hem från mitt arbete och Meija var befriad från sitt koppel kl. 18:00.
Vi hade naturligtvis inga förutsättningar alls då det regnet hela dagen och har så gjort under flera dagar samt att det var kväll och inte morgon.
Meija fick inte upp något vilt och var dessutom trång i sitt sök som om hon kände på sig att det var meningslöst.

Hur som helst så får hon skogsvana även av dessa skogsbesök och GPS: n visade på att hon hade förflyttat sig drygt 1,2 mil vilket är betydligt längre än en vanlig kvällspromenad.

Jag försov mig lite idag och var därför i skogen strax före 6.

Jag gick upp till ett hygge där det i fjol fanns harar och satte mig på en lämplig stubbe.

Meija visade genast intresse och försvann iväg på ett spår och efter 25 min kom två väckskall och efter ytterligare 20 min släppte Meija och vi gav upp och gick vidare till en annan plats. 

Meija sökte ut och tog på med ett riktigt påstick så hela hennes hals var "öppen". Jag tror och hoppas att hon sprang på en räv då drevet inte buktade nämnvärt. Drevet släppte Meija efter precis 20 min och kom tillbaka till upptag.

Vi började gå mot bilen för att åka hem då Meija fick slag. Hon sprang 300 m bort från mig och skrek i på nytt. Detta drev gick ner mot vägen vilken jag sprang mot för att om möjligt få en glimt av drevdjuret. Tyvärr lyckades jag inte utan kom ner till vägen samtidigt som Meija.
Drevdjuret hade gått en kort bit efter åkerskanten och sedan en kort bit över öppen mark (ca 70 m) för att sedan fortsätta in i skogen. Detta drev pågick i drygt 1 timma med varierande kvalité utan några direkta tappter. Något glesare i skallet från och till när hon kom på efterkälken för att driva mycket tätt och fint vid närmre kontakt.
Vid precis timmen drev kom räven ut vid åkerskanten, ca 200 m från mig, på en körväg och sprang i min riktning. Efter 50 m vek tyvärr räven av in mot skogen igen och jag fick aldrig min chans. Meija verkade nöjd med att kört räven tillbaka till upptagsplatsen och vi gick till bilen och for hem.

Meija och husse är mycket trötta efter denna första dag, men vem vet, imorgon kanske vi tar en tur igen…