stovarblogg

Jag hade fått lov av Roland Mårtensson (jaktkamrat och släkting) att släppa Meija på hans marker denna morgon. Det jag vet sedan tidigare är att det finns gott om Tyskhare på dessa marker och jag tänkte att det vore väl tusan om vi inte skulle få en sådan på benen. Tyvärr spöregnade när jag åkte till markerna (vilket det gjorde resten av dagen) men det kändes ändå hoppfullt att få pröva Meija på nya marker med gott om hare. Efter att jag strukit kopplet tog det endast 5 minuter innan Meija hade tagit upp en räv och drevet drog iväg. Jag fick tag i Meija 1 km bort på väg upp mot E20 och jag valde därför att koppla upp henne och åkte tillbaka igen. Väl tillbaka tog jag med Meija upp i några backar ute på en åker och det var där det hände. Haren gick upp inom 1 meter framför oss och Meija, vilken först blev rädd, skrek i samtidigt som jag själv skrek ut min uppmuntran och drevet var i full gång. Meija drev haren med mycket bra tryck i skallet och det märktes att hon hade bra kontakt. Även om det var Tyskhare fick hon små tappter här och var men arbetade bra på dessa och drevet var snart igång igen. efter 1 timme och 25 minuter fick hon dödtappt på en åker och jag gick dit och kopplade upp henne. Vi försökte att trampa upp ytterligare harar men lyckades inte då de bevisligen sitter stenhårt vid regn.