Lördagens jakt
Lördag morgon hade jag och Ingemar bestämt att vi skulle jaga på områdets södra område, Krokarna.
Senast jag och Meija prövade jaktlyckan där tog hon upp räv vilken hon sedan drev i gryt (inlagd på GPS).
Vi han inte mer än att släppa Meija vid de öppna markerna, vilka vi måste passera för att nå Krokarna, så drog hon i väg och släppte skall inom 2 minuter.
Denna hund verkar vilja jaga allt!!!
Utan att ha sett drevdjuret är jag tämligen säker på att Meija skalla älg. Hon lät på ett sätt jag aldrig tidigare har hört samt att drevet gick runt på minimal yta (gång stånd).
När jag gick på ”ståndet” gick det loss och förflyttade sig 200 meter in i marken. Väl där sprang Meija på (vad vi tror var en hare) och ett enormt påstick var ett faktum.
Drevet var mycket bra och Meijas skall verkligen rann ur henne.
Tyvärr fick vi aldrig se detta drevdjur men vi bedömde att varken rådjur eller räv skulle passera precis intill oss när vi stod och pratat med varandra samt att drevet kom tillbaka 10 minuter senare trots att en annan jaktkollega nyligen stannat med bil, pratat och fört oväsen…
Detta drevdjur drev hon mycket bra och fick tappt efter drygt 1 timmas drev vid ett område där bäcken breder ut sig till en våtmark.
Efter att Meija envist försökt få loss drevdjuret kom hon till slut på inkallning och vi bestämde oss för att prata med Pelle (jaktledaren för älglaget) då han också var på området och jagade rådjur med hans svåger och dennes drever.
Meija tillbaka efter morgonens första drev, här tillsammans med Ingemar
Efter att vi träffat dessa jägare, vilka kan dessa marker som deras egen ficka, bestämde vi oss för att försöka få upp ytterligare ett drevdjur på benen.
Jag, Ingemar och Meija gick in och släppte och det dröjde inte länge innan ett nytt drev var igång. Denna gång sprang Meija på rådjur och kunde inte låta bli…
Skallet vid detta drev var (tack och lov) lite grövre och inte alls lika intensivt som morgondagens drev.
Det som var fantastiskt bra, mitt i alla berövelsen, var att Pelle stod uppe vid vägen när rådjuret kom och kunde ta Meija mitt på löpan innan drevtiden passerat 15 minuter.
När jag kom upp till Meija såg hon mycket skamsen ut då hon vet vad jag tycker om detta med rådjur.
Troligen är det så att Meija har en mycket stark jaktlust och kan ännu inte låta bli rådjuren i de fall hon får se deras vita speglar guppa iväg i skogen.
Meija tappade jaktlusten efter detta och det var tydligt att hon inte ville söka ut något mer och vi avslutade därför denna jaktdag. Bortsett från debaclet med rådjursdrevet var morgonens drev, så länge det varade, helt fantastiskt där Meija låg nära viltet under större delen av drevet med tätt och mycket fint skall.
Imorgon prövar vi området vid Fjäll igen, åter kommer med rapport om detta senare.
