stovarblogg

Idag, söndag, var jag åter tillbaka vid Fjäll för att jaga.
Det blåste och snöade när jag kom fram till markerna och hade så gjort under hela natten och jag var ganska säker på att de få harar jag har på markerna inte varit upp på benen.
Däremot har jag som bekant gott om räv och dessa har Meija drivet 3 ggr idag.

Den första räven var nog stött för den gick iväg 800 meter direkt efter upptaget. Jag följde efter drevet och vår på plats efter ca en halvtimma och nu gick drevet i lagom stora bukter. Meijas skall varierade beroende på hur nära hon låg räven men är som jag nämnt tidigare inte lika tätt och varierande som när hon driver hare. Meija, som inte visste att jag följt efter henne på drevet avbröt drevet på räven efter 1 timma och 40 minuter och började gå hemmåt på bakspår.
På bakspåret satt jag och Meija blev glad åt att se mig och åt att få en bit mat från ryggsäcken. Minuten senare, stärkt av min närvaro ,stack hon åter tillbaka till räven och jag kunde se på min peijl att hon fortsatte precis där hon avbröt tidigare.

Meija gör en kort paus vid min ryggsäck för att sedan på nytt sticka tillbaka till räven för att fortsätta sitt drev.

Denna gång drev hon räven i 1 h och 30 minuter och jag tror faktiskt hon avbröt drevet för att hon tyckte att det var lagom för denna räven.
Som alltid kom hon tillbaka på sina bakspår (peppar, peppar) och vi började gå tillbaka mot det området där vi ställde vår bil på morgonen (2 km bort). När vi gått 1 km släppte jag Meija så att hon på nytt fick söka ut och det dröjde inte länge...
Efter att Meija sökte ut 10 minuter var nästa rävdrev igång och denna buktade betydligt mer än den första och faktiskt lite bättre klipp i skallet också vilket visar att hon låg närmre djuret längre stunder än under det första drevet för dagen.
Denna räv drev hon i 2 timmar och jag var mycket nära att komma till skott vid flera tillfällen. Hade jag inte varit själv i skogen hade vi säkert haft stor jaktlycka idag.


Drevet gick förbi 100 meter från mig där jag stod på pass.

Jag stod på pass (bilden ovan) och räven kom utom synhål på ca 100 meter från mig och gick över gatan.
Detta var ett av flera tillfällen jag var riktigt nära att komma till skott.


Här passerade drevet bara 40 meter ifrån mig ner i slänten dock utan att jag såg varken Meija eller räven...

Det sista som hände var att drevet var på väg rätt mot mig och jag tänkte att nu får jag min chans. 200 meter ifrån mig får Meija en kort tappt inne i en tätning och jag var beredd på att räven skulle komma var som helst och när som helst.
Räven satt och tryckte någonstans och på samma sätt som när en hare går låss blev det ett riktigt påstick. Jag fick då se att räven valde att snedda över en åker med Meija bara 100 meter tätt efter. Drevet gick nu rakt ut 900 meter och Meija släppte räven och kom tillbaka till mig på sina bakspår efter 2 timmars drev.
Jag märkte på Meija att hon var lite mör och vi påbörjade ånyo vår vandring upp mot vår bil.

När vi hade 300 meter kvar till bilen väljer Meija att hoppa in i en granplantering medan jag fortsätter upp till bilen. Under tiden jag packar in mina prylar i bilen hör jag på nytt att Meija tar upp.
Drevet snurrade runt i granplanteringen under 5 - 10 minuter och drog sedan iväg. Jag kunde se på min peijl att Meija släppte räven (jag såg spåren i snön) efter precis 700 meter och hon var otroligt trött när hon kom tillbaka och hoppade rätt upp i bilen och låg som en "kringla" i en grisblink.

Det skulle naturligtvis vara kul att ha med sig jaktkompisar i skogen, då skulle nog många rävar få bita i gräset (snön)...