Meijas första räv
Idag föll Meijas första räv för bössan. Det var efter 20 minuters drev där räven kom till mig efter en slänt där gammalskogen möter uppväxt plantering.
Räven kom fort och det krävdes 2 skott för att avsluta jakten. Meija var inte jätte het vid räven men heller inte helt opåverkad av stundens allvar.
Jag bestämde mig för att åka till en annan del av skogen och får då se en ny räv i full färd med att fånga sork ute på en åker. Jag ställde min bil och smög i vind mot räven med Meija. Vi kunde, med skydd av flera ensilage, smyga oss ända in till 40 meter från räven. Räven stod snett från oss och jag lyfte upp Meija så att hon stod på sina bakben och hon fick syn på räven. I samma stund gjorde räven ett jätte hopp och fångade en stor sork, och jag viskade till Meija "vi låter räven äta färdigt först" och jag kände hur Meijas hjärta bultade så till den milda grad att jag trodde det skulle hoppa ut. Tillslut lät jag Meija löpa och hon for som en "pil" mot räven vilken inte uppfattade hennes närvaro förrän det bara skilde högs 10 meter mellan dem. Räven fick bråttom och Meijas påstick vrålade över bygden.
Rävdrevet buktade bra de första 20 minuterna för att sedan gå över vägen precis ur synhåll för mig och drevet drog därefter iväg drygt 1 km.
Bakom denna kurva gick räven över, nära att räv nr 2 föll...
Det som var bra var att rävdrevet gick till Fjäll (där jag sköt räven på morgonen) och jag tog bilen och åkte dit.
Efter 1,5 timma fick Meija problem och efter 2 timmar släppte hon räven och kom till mig på sina bakspår. Trots att drevet snurrade runt bra vid Fjäll kom jag aldrig riktigt nära.
Jag kopplade upp Meija och tänkte släppa henne vid det gamla ödehuset vid Vassdrågen men får då se att en räv sitter 100 meter ut på de öppna markerna. Meija släpptes ånyo och det var fullt drev igen. Denna räv var garanterat den räv hon precis tappat bort, den gick nämligen tillbaka till den rävens upptag.
Jag åkte därför dit med bilen och var nära några gånger, men fick tyvärr aldrig se räven igen. Meija släppte räven 300 meter innanför mig och kom tillbaka på sina bakspår 1,5 timmar efter upptag (för det andra drevet på denna räv alltså).
Supertrött Meija efter dagens "monsterdrev"
Meija håller väl på att bli en riktig rävhund, dock kommer jag fortfarande att göra vad jag kan för att ge henne fler chanser på hare framöver. Jag vet ju att hon gärna driver hare bara det finns någon att sätta fart på.
PS. ledsen att jag var så glad över den nyskjutna räven att jag glömde ta kort på den. DS.
Räven kom fort och det krävdes 2 skott för att avsluta jakten. Meija var inte jätte het vid räven men heller inte helt opåverkad av stundens allvar.
Jag bestämde mig för att åka till en annan del av skogen och får då se en ny räv i full färd med att fånga sork ute på en åker. Jag ställde min bil och smög i vind mot räven med Meija. Vi kunde, med skydd av flera ensilage, smyga oss ända in till 40 meter från räven. Räven stod snett från oss och jag lyfte upp Meija så att hon stod på sina bakben och hon fick syn på räven. I samma stund gjorde räven ett jätte hopp och fångade en stor sork, och jag viskade till Meija "vi låter räven äta färdigt först" och jag kände hur Meijas hjärta bultade så till den milda grad att jag trodde det skulle hoppa ut. Tillslut lät jag Meija löpa och hon for som en "pil" mot räven vilken inte uppfattade hennes närvaro förrän det bara skilde högs 10 meter mellan dem. Räven fick bråttom och Meijas påstick vrålade över bygden.
Rävdrevet buktade bra de första 20 minuterna för att sedan gå över vägen precis ur synhåll för mig och drevet drog därefter iväg drygt 1 km.
Bakom denna kurva gick räven över, nära att räv nr 2 föll...
Det som var bra var att rävdrevet gick till Fjäll (där jag sköt räven på morgonen) och jag tog bilen och åkte dit.
Efter 1,5 timma fick Meija problem och efter 2 timmar släppte hon räven och kom till mig på sina bakspår. Trots att drevet snurrade runt bra vid Fjäll kom jag aldrig riktigt nära.
Jag kopplade upp Meija och tänkte släppa henne vid det gamla ödehuset vid Vassdrågen men får då se att en räv sitter 100 meter ut på de öppna markerna. Meija släpptes ånyo och det var fullt drev igen. Denna räv var garanterat den räv hon precis tappat bort, den gick nämligen tillbaka till den rävens upptag.
Jag åkte därför dit med bilen och var nära några gånger, men fick tyvärr aldrig se räven igen. Meija släppte räven 300 meter innanför mig och kom tillbaka på sina bakspår 1,5 timmar efter upptag (för det andra drevet på denna räv alltså).
Supertrött Meija efter dagens "monsterdrev"
Meija håller väl på att bli en riktig rävhund, dock kommer jag fortfarande att göra vad jag kan för att ge henne fler chanser på hare framöver. Jag vet ju att hon gärna driver hare bara det finns någon att sätta fart på.
PS. ledsen att jag var så glad över den nyskjutna räven att jag glömde ta kort på den. DS.
Kommentarer
Trackback
