stovarblogg

I helgen kom Ingemar upp till Värmland för att jaga hare.

Förutsättningarna på lördag var fantastiskt bra. Det hade varit en fin natt och det var en otroligt klar och vacker morgon.

 

Vi tog med oss Meija 500 m in i skogen till en hyggeskant där det i vintras fanns hare.

Meija har ett mycket bra sök och hon jobbar intensivt när hon väl finner på hartraj. 

Under hela lördagen kämpade hon på bra, utan att resa någon hare, och hade över 2 mil i kroppen innan vi vände hemåt när värmen tog för hårt på krafterna.

Jag vet inte om Meija har svårt för att resa haren eller om det bara är allmänt svårt just nu och att hararna på min mark inte sitter så tätt.

Ifjol (efter det att hon blev av med sina noskvalster) kunde hon efter flera timmars arbete på hartrajen lyckas resa haren och detta tyder på att hon ändå vet hur man skall "gå till väga"...

 

 

På söndag åkte vi till Ölme för att jaga tyskhare. Det hade börjat att regna på natten och detta höll i hela förmiddagen.

På vägen fram till marken såg vi flera tyskharar på betesvallarna vilket lovade gott.

 

När vi kom fram fick vi syn på en tyskhare vid en trädgård och vi släppte på den efter att Meija utfört sinn morgontoalett.

Det blev naturligtvis fullt drev med en gång men bara 500 m bort hade haren valt att gå ut på den blöta grusvägen och sprungit allt från 50 m till 1000 m på vägen.
Meijas orutin vid väg gav sig kännande. Där Meija är injagad finns knappt någon väg så hon är inte drillad i detta arbetssätt tyvärr. Därtill regnade det kraftigt och försvårade säkert uppgiften för henne.

Tyvärr fick inte Meija upp något vilt på egen hand i dag heller och därmed är vi inne på tredje raka jaktdagen utan upptag:( Det känns mycket tungt som stövarägare och jägare just nu.

Jag vet att Meija har det där inne någonstans då hon vid flera tillfällen gett prov på stora kvalitéer som jakthund.

 

Det är väl bara att nöta på så släpper det väl till slut. Det sista som överger en är ju hoppet...