stovarblogg

Meija visar inga tecken på att vara halt utan verkar nu helt återställd.

Däremot slutar hon aldrig med att bita sönder saker. Igår bet hon sönder vår soffa för andra gången. Först bet hon sönder en sida för någon månad sedan, denna skada lyckades vi gömma då vi ställer 2 lika soffor i vinkel med varandra. Sedan tidigare har hon bitit sönder soffan i vårt andra vardagsrum, och den blev där med hennes egen.
Om jag skulle räkna upp allt som Meija bitit sönder sedan vi hämtade hem henne skulle listan bli mycket lång.

Det märkliga är att hon aldrig är ensam några längre stunder då svärfar är hos oss varje dag och tar ut henna på promenad samtidigt som min dotter kommer hem efter skolan långt före oss.

Nu kommer jag att ordna så att Meija får bo utomhus den tiden på dagen vi inte är hemma, fast fixa så hon kan gå in i garaget. Då hon aldrig biter sönder något när vi är hemma får hon vara med oss inne endast då.

Rävjakt

I lördags var vi (min bror Björn och kompis Ingemar) i skogen från kl. 06:00 till 18:00.

Vi började dagen med att försöka få upp hare med Meija. Hon sökte ut lite tveksamt som om hon tyckte att det var extra trevligt att vara tillsammans med de nya gästerna i skogen.

Efter ett tag sökte hon ut någorlunda och på GPS kunde man följa att hon helt klart arbetade på något spår. Detta släppte hon till slut och vi förflyttade oss en bit.

Åter förstod jag att Meija hade hittat något intressant då hon varit borta en stund från oss. 
Precis som många gånger tidigare så skrek hon i lagom till att vi hällt upp en kopp kaffe.
Meija tog på en räv strax intill ett obebott hus och hon hade snart riktigt bra tryck i drevet.

Drevet gick precis förbi där vi satt och fika och den vart naturligtvis stött och gick 800 meter ifrån oss.
Drevet kom aldrig tillbaka och jag tror att räven antingen gick i gryt eller att Meija fick tappt vid en å.
Meija hade svårt att ge upp då drevtiden inte var mer än 45 minuter men tillslut kom hon till mig efter det att jag gått mot henne och lockat på henne.

Rådjursjakt

Nu var det dags att pröva Ingemars tax Bronja på rådjur.
Vi gick en rejäl sväng med Bronja men det verkade inte som att rådjuren var inne på skogen denna förmiddag.
Något väckskall hördes men inget som genererade i drev.
Vi förflyttade oss därför ner mot ängsmarkerna för att se om Bronja skulle ha större chans att finna på dess rådjur.
Väl där skrek Bronja i och drevet var i full gång.
Drevet buktade mycket bra och vi hade väl lite otur att inte rådjuren gick i pass för någon av oss.

I samband med att Bronja tog upp fick min bror se en råbock ligga gömd bakom ett ensilage.
Vinden var helt perfekt för oss och bocken hade fullt upp med att titta på Ingemar uppe vid skogskanten samt lyssna av vart Brojas drev tog vägen.
Vi tängte skjuta bocken i legan men tyvärr fick den syn på oss och sprang in i en granplantering.

Denna bock försökte vi sedan släppa Ingemars hund Nella (en Bassett). Hon tog på löpan men tyckte nog att spåren var något kalla och det blev aldrig något drev.

Mer rävjakt

Vi prövade att åter släppa Meija på eftermiddagen och hon sökte ut bra men fann inget att driva. 
Vi beslöt därför att Ingemar skulle ta med sig Nella och gå igenom dungarna ute på fälten för att se om det stod rådjur där.

Brorsan, vilken stod intill ett gammalt ödehus, såg ett rådjur försvinna över markerna utanför skotthåll.
Han såg också en räv nere vid ödehuset när han kom dit.

Självklart gick jag och hämtade Meija för att åter pröva jaktlyckan.

Det var lite osäkert vart räven hade gått in i marken och Meija missade därför rävens utspår.
Hon sprang i väg helt "fel" och jag var därför lite irriterad på henne.
Meija sprang till ödehuset och tog på rävens löpa där och efter ca 300 meter började hon släppa veckskall och minuten senare var det full drev.

Den här räven drev hon fantastiskt bra med riktigt bra klipp i skallet.
efter 45 minuter vara räven nästa tillbaka till upptag (500 m ifrån) och här hände något mycket märkligt jag inte varit med om tidigare.

Drevet lät som om det kom från samma plats.
Jag var åter lite irriterad på Meija eftersom jag trodde hon sprang runt vid grytet och skällde.
Brorsan och jag bestämde oss för att ta oss dit för att åtminstone markera ut grytet i min GPS.

När vi bara hade 100 meter kvar till Meija sa brorsan att vi nog får vara beredda då drevet faktiskt flyttade på sig lite grann hela tiden.
Det var så fruktansvärt tätt att det knappt med våld gick att ta sig fram.
Brorsan ropade till Meija att komma till oss och först då valde räven att lämna denna trånga såt.
Meija drev vidare i 10 minuter och kom ut på ett fält 150 meter från mig och Björn. Efter lite övervägande från Meijas sida och mycket tjat och busvissling från mig kom hon till mig och räven klarade sig även denna gång.

Det var kul att få vara med om detta att en räv verkligen kan bukta på en minimal yta.

Jag är mycket nöjd med Meijas rävdrev denna dag och får acceptera att det är lite harar på mina jaktmarker. Detta fick jag också bekräftat av en ortsbo jag träffade under jaktdagen vilken tidigare jagat mycket på dessa marker med stövare.

"Det har varit dåligt med hare på dessa marker i alla tider”

När jag kom hem efter jobbet igår var Meija mycket stel och haltade på sitt vänstra framben igen.
Det verkar som om detta kommer efter det att hon ligger still en längre tid.
Efter massage och promenad var haltandet borta vilket borde vara bra då detta antagligen tyder på att det endast är mjukdelar som år påverkade.

Till helgen kommer min bror och kompis upp (med en Tax och en Bassett) till Värmland för att jaga hare och räv på morgon och därefter rådjur.
Om det blir någon harjakt eller rävjakt för Meija kommer jag att avgöra först lördag morgon med tanke på hennes haltande framben.